Obligatorisk förlossningsberättelse del två

Känsliga gravida läsare bör kanske inte läsa del två. Den kommer tyvärr att bli lite jobbig. Och om de upplevs som lite rörigt beror det på att jag skrivit på detta i två dagar med en hand   När jag ammat.
 
Måndag morgon inleddes med brutal väckning. Lite före 7 kom nattsköterskan in och lade ctg. Och sedan var plötsligt läkaren i rummet och kollade läget. Nått hade hänt under natten för var öppen 3 cm. Bestämdes att jag får flyttas över till förlossningskummet, man tar hål på hinnorna och lägger värkstimulerande dropp. Ringde efter mannen som kom in (stackarn hade inte sovit på hela natten. De ingen viste var att han tillslut kom att vara vaken nästan 40 timmar) 
 
Runt en 9 tiden började jag få sammandragningar som började kännas. Fram tills dess låg jag mest i sängen och stirrade i taket. Man är inte så rörlig med en droppställning och ctg. Fick en pilatesboll att sitta på, medans mannen övertog min säng. Efter ett tag börajde de kännas som att de vore skönt med nått mot värkarna så testade tens. De fungerade ca 45 min, vill inte veta hur hårt den var på men till slut var den på konstant och jag kände inte ens att den var på. 
 
Lagom till lunchen kl 11 blev de riktig besvärligt att vara. Blev kraftigt illamående och började kasta upp. Inte lätt när man har kräkfobi. Så någon lunch var de inte tal om att äta. Tur att de fanns någon annan som var hungrig. Själv fick jag inte ens i mig ett saftglas. (Drack totalt 2 dl under hela förlossningen). Barnmorskan föreslog att jag skulle testa lustgasen. Testade..... Och ingenting hände. Kämpade på i 30 min med den helt utan resultat. Nu gick de inte att andas genom värken mera heller. Låg dessutom fortfarande på bara 4 cm öppen. Funderande fram och tillbaka föreslog de att jag skulle testa bäckenbottensbedövning. Så de lades in och de lovade effekt efter 4-5 sammandragningar. 
 
Tyvärr hjälpte inte de heller och nu började de verkligen klia sig i huvudet. I normala fall skulle de nu vara dags för epidural, men pga min eds ville inte anestesiläkaren lägga det. Han ville inte heller lägga spinalbedövning. Han kom personligen upp för att tala genom saken. Har dock ingen aning om vad han sa pga att han inte kunde svenska (fick de översatt) De han kunde erbjuda var kejsarsnitt under narkos om de kom så långt. 
 
Kroppen hade nu gått i baklås. Låg bokstavligen och krampade från topp till tå. En stackars studerande blev satt hålla mig sällskap och övervaka sammandragningarna. De var oregelbundna och varade bara 30s. Läkaren kom in och pratade, även hon talade enbart finska. Hon förklarade att de kommer ge mig ett morfinpreparat och ge de en timme. Annars blir de akut snitt. Och så rabbla hon upp alla risker med snitt pga blödningsrisken bla att de finns risk får att ta min livmoder om de vill sig illa. 
 
I samband med att de stack mig ville de även lägga kateter då jag aldrig gick på wc. Kan de bero på att jag inte drack nått? Men de tänkte inte få in någon kateter pga att jag var så i kramp. 
 
Som av ett under hjälpte faktiskt morfinet. Kände bara topparna av värkarna. Nu närmade sig klockan 15 och skiftesbytet. Dags för koll av läget. Och ett under hade hänt. På 1 timme hade jag öppnat mig 6 cm och fick plötsligt krystvärkar. Tyvärr låg han ännu väldigt högt upp (han fixerade sig inte heller någonsin) och när jag provkrystad sjönk hjärtljuden rätt kraftig. Så fick ligga 45 min och hålla emot. (vem placerar föresten en klocka så att man ser den hela tiden?) 
 
När jag väl fick krysta gick de undan. På 16 min var han ute. Dock sjönk hjärtljuden varje gång så fick andas syre för att få upp dem och vi hade både barnläkaren och gynekologen i rummet som övervakade. Men allt gick bra. Några stygn fick de lägga som behövdes och en massa "onödiga" stygn bara för att. 
 
Totalt tog det 5:51 min från början till slut och vi misstänker det skulle gått snabbare om jag inte skulle krampat så mycket. 
 
Den berömda födelsedagsbrickan. Undrar dock om vi skulle dela på den stackars jogurten? Fick dessutom kaffe fast jag bad om te. Och min middag kom på samma gång. Jo åt upp även den då jag inte ätit på 10 timmar. 
 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka här om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar