Problem med tron, hoppet och kärleken

Vi fick för några år sedan en gåva av min mans mormor. Hennes uppsättning av tro, hopp och kärlek då hon tyckte vi hade bättre nytta av dem. 
 
Så varje december har vi hängt upp dem och de har fått lysa i vårt hem. Och på förra stället gick de rätt bra att hänga och gömma upp alla sladdar. För de är ett evigt trassel med dessa sladdar. Tro och kärlek är dessutom på nått märkligt sätt sammalänkade med en sladd och då skall de lilla hoppet hänga där mellan. 
 
De börjar vara till åren. Stämmer årtalet på lådan är de inköpta på de glada 60 talet. När vi tar ner dem i år blir de nog att pilla bort allt papper och klä om dem. Börjar vara en hel del hål, både nya och lagade. Dessutom borde sladden bytas ut mot en jordad (tur de fanns ett utag här i vardagsrummet som var ogjordat så de gick) 
 
Idag hade vi alltså sladdproblem. När vi hängt upp dem "som de skall vara" hade vi ca 3 m sladd överlopps som då hängde mellan symbolerna. Fult tyckte jag. Så vi började om från början. Klippte bort de gamla upphängen och lagade nya. Tejpade ihop sladdarna så att de inte skulle spreta så mycket och så att de skulle vara lättare att få symbolerna i samma höjd. De gick inte utan tydligen måste hoppet hänga lägre ner för att de alls skall bli snyggt (just för att tro och kärlek är sammanlänkade) 
 
Nu hänger de där i alla fall och sprider julstämning. Och förhoppningsvis kommer de göra det i många år till bara vi ger dem lite kärlek 
 

Med en ettåring på en doktorsdisputation

Här dyker jag upp som en annan gubbe i lådan. Gokväll på er allihopa
 
Igår var det ingen vanlig dag. Utan i stället var de dags att bänka sig och lyssna (förlåt men zzz) när mamma försvarade sin doktorsavhandling. För att sätta lite extra krydda på det hela så var alla våra barnvakter även med på disputationen så då fick även G komma med
 
Morgonen började inte bra för oss. G är just nu sedan några dagar extremt gnällig och ledsen. Ingenting duger och allt är bara fel. Vi hittar ingen dirket orsak till vad som är fel. Han fick MPR vaccinet i förra veckan på fredag så kan vara det, och så har de kommit en del nya tänder så inte omöjligt att de är de som spökar. Men i alla fall. In i det sista var vi väldigt tveksamma OM vi skulle kunna ta med honom. Alternativet var att en av oss annars skulle stanna hemma med honom.
 
Vi chansade och klädde upp oss. Tom G hade ny kostym för dagen, inklusive kavaj och fluga (även om flugan var fastsydd i bodyn) tyvärr har jag inga bilder på hur tjusig han var. Vi startade lite tidigare och körde runt en stund så att han skulle sova lite. De lyckades. Hämtade ut blommorna på samma gång som jag lovat. 
 
 
Hur var de då att ha med en liten gosse på en sådan högtidlig tillställning. Helt okej måste jag nog säga. Klart han pratade lite nu som då, men lite kul var att han lyckades få in ett hmmmm, eller JAH precis där de behövde betonas nått. Så lite muntrade vi upp stämmningen. 
 
Hade packat en hel påse full med underhållning och tom laddat paddan ifall vi skulle bli tvugna till elektronisk underhållning. Den behövdes aldrig och tur var de för innan de började dök de upp någon gammal professor (eller vad han nu var)  och meddelade att sonen kommer dö i hjärncanser om han utsätts för wifi strålning och får egen telefon innan han är 20 år. Vad svara man på ett sådan "gott råd"? Mummlade mest och tackade för varningen. 
 
Underhållningen annars bestod i att leka med pappas plåmbok, ge saker till syrrans sambo och titta på alla som satt bakom oss. Sedan åt vi äppelbitar i 20 min och så blev de ett akut blöjbyte som även de drog ut till en 20 min. Fast de kanske mest för att jag tryckte på fel knappar i hissen hela tiden. Sista 15 min var TRÅÅÅÅÅÅKIGA tyckte  G och började höja stämningen lite. Tänkte först gå ut med honom men märkte att de snart var slut så vi gömde oss längst bak och tränade lite på att gå. Inte bästa tillfället att ha höga klackar på i alla fall. Överlag så var de inte illa för en sprallig ettåring att sitta mer eller mindre stilla i över två timmar och inte bryta ihop. 
 
När förhöret var avklarat och kaffet uppdrucket rusade vi hem. Klädbyte och vänta på farmor och farfar J som skulle passa och natta G medans vi åt doktorsmiddagen. Första nattningen gjorda av någon annan och de hade gått som på räls. Vi fick tom komma hem till ett rent kök så bara de gör ju att man gärna hoppar över läggningen någon gång (Okej de var inte så stökigt sedan innan, bara ingen som hunnit plocka in i dismkaskinen)
 
Dåligt med bilder blev de, men fick till en på efterrätten i alla fall. 
 
 

Hipp hurra ett år idag

Tänk att de är ett år sedan denna plutt kom till oss. Lite större änn sina 52 cm och lite tyngre än de 3635g han vägde då. Och betydligt flera tänder har han nu, 10 st närmare bestämt och två till är på gång

15349657_10157873071215464_6812402872862860798_n.jpg

Men redan i söndags hade vi kalas (och firade honom nog från oss också, så inga paket idag tyvärr) Paket var de verkligen inget som saknades. Men då var de alla mor och farföräldrar på plats, mina syskon och deras partners och mannens styvbrorsa med sambo. Fult hus, räkande att vi var 14 personer.

 
 
Från Sydafrika fick vi en specialtransport. Svägerskan har ett "kexföretag" och tillverkar olika kakor för beställningar. Dessa kom som en rolig överaskning. 
 
Inte alla ettåringar som får en BMW i present. Faffa J har snickrat hårt. Nu finns de inga orsaker att inte lära sig gå. (fast bäst var nog paketet med duplo, kaaaaan händ jag råkade beställa lite till jul nu)
 
Och så klart lite tårta. Sällan han ätit upp nåt så fort.  
 

Sälja hästen

Ibland måste man göra tuffa beslut. Idag var en sådan dag. Som jag skrev tidigare är de mycket på det privata planet. En av alla de saker som de gällde var hästen. För några veckor sedan fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Eller först trodde jag att de rann ut i sanden för de skulle titta på andra hästar också. Men i onsdags fick jag meddelande att de kommer och ser på min häst
 
Hon blev i dag såld. Flyttar 300 km in, lite norrut i landet. Hon kommer bli ridskolehäst och tror de passar henne som handen i handsken (eller hoven i skon?) Vet att många har motstånd att sälja till ridskola. Har dock kollat upp och läst att jag kommit över om stället. Tittat på bilder. Och har som sagt varit i daglig kontakt med ägaren av stället och hon har ställt en massa vettiga frågor. Nu skall Jasuska gå på lektion för de kunniga ryttarna och de kommer utveckla henne mera. Vi skrev dessutom in en återköpsklasul i fall de vill sälja henne vidare. Då har vi förköpsrätt. 
 
Morgonen inleddes med veterinärbesiktning. Lite anmärkningar hittades, men hon är 13 år. Ren på böjprovet och stod mest och sov när benen böjdes. Svårt att hitta ett bra stället att springa på, glashalt överallt. Blev på vägen. Tur jag också hade skor med dubbar på. Kommer få betala för de i morgon, har redan nu ont i benet med misstänkt bursit. 
 
Men jo, de var nöjda med henne, hennes temperament så var bara att lasta på. Eller bara och bara. Så villig var hon inte att stiga på. Fick åka hästlastbil så de var lite spännande. 10 min tror jag de tog så inte farligt länge. 
 
 
Hej då Jasuska. Sköt om dig. Hoppas vi ses igen.
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka här om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar