Överleva en EMNG undersökning

Idag var dagen jag fasat för. Klockan 8 i morse hade jag tid till klinisk neurofysiologi för en emng undersökning av mitt högra ben som inte fungerat normalt sedan förlossnignen, vilket börjar närma sig tre månader sedan.
 
Utan att ljuga kan jag säga att det nog var rätt tungt att stiga upp i morse. G vaknade 45 min innan veckarklockan ringde. Så jag hade kanske 5 timmar sömn totalt i kroppen när jag hasade mig upp, klädde på mig och G, puffade på mannen så att han vaknade och upp för att mata katter, kanin, G och mig. Kändes lite stressigt där ett varv men vi kom oss iväg. Kallt var det dessutom, -17 grader.
 
Framme fick jag träffa en överläkare med fiskhand, blä att skaka hand med sådana. Han kollade lite snabbt reflexer osv (nej dom finns fortfarande inte i höger ben) innan själva undersökningen började. Först kollade han nervfunktion i båda underbenen med elsötar. Inte skönt men roligt se hela foten hoppa runt där på bänken. Som tur var de normalt från knä och neråt om jag förstod saken rätt. 
 
Sedan kollades muskelfunktiton i först vaden och sedan låret. De genom att sticka in en nål och så skulle jag spänna muskeln hit och dit. Vissa ställen gick riktigt bra andra var mindre trevliga. Men då har jag haft problem med akupunktur sedan innan så jag var berädd på att de kanske inte skulle fungera. 
 
Inget spännande hade de att titta på under tiden. Undersökningen tog en timme så fick välja mellan att stirra upp på ljusröret i taket eller studera plancher med hur nerverna går i kroppen. Som tur var både mannen och G med och håll mig i handen, en stund i alla fall. Halvvägs in blev den lille hungrig så de smet iväg och flaskmatade
 
Resultatet blev lite oklart, var en massa mumlande om att kan inträffa vid förlossning, ovanligt, nerskada, muskelproblem och magnetröntgen (vilket inte han kan beställa om de skulle behövas) Tror jag fick fram i alla fall att de är en nervskada i den nerv som löper på insidan av låret, femoraris nånting. Som tur kan man läsa på kanta sedan vad han riktigt sa och så hoppas jag att remiterande läkare ringer upp, hon är lite eld och lågor över mitt fall. Jag skulle nämligen i så fall vara hennes första patient med denna typ av skada under en 30 årig karriär. Vad gör man inte för att glädja läkarkåren liksom. 
 
Nu känns benet lite knas. Vaden känns som att någon kört in en hel nål i den, börjar krampa och jag står/går för länge. I låret stack han säkert över 10 gånger så kommer vara prickig som en dalatin innan dagen är slut misstänker jag. 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka här om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar