Värdefull egentid

Någonting jag har blivit dålig på är att ta "egentid". Tid när de bara är jag som gäller. Ännu värre har de blivit sedan jag började jobba iom att jag är borta nästan 9 timmar per dag. Och då vill man inte lägga ytterligare tid på att inte umgås med G och mannen. 
 
Men ibland måste man även komma ihåg sig själv, så att man orkar med vardagen lite bättre. De behöver ju inte vara så att man rymmer iväg på en sparesa över helgen. Ibland kanske de räcker med att slänga sig på sängen med en bok eller sitta i soffan och sticka samtidigt som man vet att man inte behöver gå ut och hämta bebisen när han vaknar, utan att den uppgiften ligger på någon annan. Mannen är bättre på att få tid för sig själv iom att han gymmar ett par gånger i veckan. 
 
Idag tog jag mig dock i kragen och åkte med en kompis in till stan på en kaffe. Eller planen var kaffe men slutade med att vi åt middag i stället. Och för första gången hade jag inte G med mig när vi åkte iväg, han har normalt hängt med oss. Jag sa inte ens när jag skulle komma hem. Nu var jag inte borta mycket mer än 90 min men de var så välbehövligt vila. Man känner nästan hur man orkar en stund igen. 
 
Just med att G var så fast i mig hans 6 första månader känns de kanske konstigt att vara iväg själv. Då kunde jag knappt åka iväg en timme utan att han blev ledsen då mjölkbaren inte var hemma. Tungt när man var van med att komma och gå som man ville. 
 
Men för att man skall må bra som mamma och pappa måste man få åka iväg en stund själv iband. Vi har båda hobbysar som tar tid ,min kanske mera än hans men vi försöker verkligen pussla så att man får åka på sina grejor. De som vi borde öva mera på är väl att åka iväg båda två och ha barnvakt. En gång har vi lyckats med det. Då G var 3 månader gammal ungefär
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog