Låt ditt barn skrika sig till sömns då

Vi kämpar vidare med våra nätter. Försöker ta bort nattamningen och i 6 veckor har vi kämpat (ungen fyller ju för tusan 11 månader på söndag). Har testat en "metod" som går ut på att man väljer vilka 7 timmar man INTE ammar på och sedan saktar utöka dem. Nu har vi i två nätter ammat kl 19 och följande gång runt 5. Halleljua säger jag bara. OM de inte vore för den lilla detaljen att herr G i alla fall vaknar runt tvåsnåret och inte kan somna om. 
 
I bland bökar han runt som en tok. Börjar i huvudändan, snurrar runt, vänder och vrider tills han ligger som pippa långstrump för att sedan börja om från början. Att smeka på ryggen hjälper inte, han bara slår undan handen men ropar högre om man inte klappar. Senaste är att han ställer sig upp och ropar och enda som hjälper då är att ta upp honom till mig, då somnar han på två röda oftast. 
 
Frågar runt lite olika grupper och forum men får aldrig några vettiga svar. Den "lätta" lösningen tycks vara att vi skall lägga honom i eget rum och låta honom skrika, nog lär han sig att sova då. Så har deras mammor gjort med dem och inte fick de några men av de, så nu gör de samma sak med sina barn
 
Och just de går emot allt jag värderar när de gäller att ge mitt barn trygghet. Jo de händer att han skriker tills han somnar men 90% av gångerna ligger han då brevid mig (resten är i vagnen då han vägrar sova) och jag håller om honom. Som idag på dagen. För att andra skall kunna lägga honom bör han kunna somna utan bröst. En timme tog de av rop och protester men sedan somnade han. I min famn. Han var arg och ledsen men jag fanns i alla fall där som trygghet. 
 
Vet att många även dumpar sina barn i sängen och sedan går. Barn under 1 år som skall söva sig själva. Vad hände där med det logiskt tänkandet?
 
Varför är de ännu idag "okej" att ignorera ett barn som gråter när de sover. Hur gör ni? Jag vill ju gärna sova lite på nätterna jag också, längsta jag sovit de senaste 11 månaderna är 3 timmar i ett sträck. 
 
Arga bebin som inte ville sova
 
#1 - Anonym

För oss har det gott lättast då vi börjat ge flaska istället för bröst en gång per natt. (Babyn har alltså inte ammat också.) sen så småningom har vi bytt ut mjölken mot vatten och sen har babyn tröttnat på det och slutat be om dricka på natten.

Sen har jag alltid gjort så som det har varit lättast och struntat i alla metoder. Somnar barnet om bäst i min famn/ bredvid mig i sängen så har hen fått göra det. Är det lätt så är det lätt. Om hen behöver närhet så har jag gett det. Barn blir inte bortskämda av att få vara nära sina föräldrar. Och båda våra barn har börjat sova i egen säng i eget rum när de (och jag) varit redo. Men alla barn är olika, detta har funkat i vår familj och ni gör så som det funkar bäst i er. Mitt motto är iaf att aldrig lämna ett barn ensamt gråtandes och om de vill vara nära en förälder så får de det. Detta gäller även vår fyraåring.

#2 - Anonym

Alla barn är olika och du bör göra det som känns bäst i mammahjärtat ❤ själv har jag fokuserat på att mina barn ska känna att jag "finns där" genom att ligga intill tills dom somnat (tog timmar första veckan) och när dom sen vaknar och skriker/undrar vart mamma är här jag kommit på en gång, "panikskriken" när mamma inte var där gick snabbt över till "gnäll/kolla läget" idag kan jag läsa en säga, pussa godnatt och sen är det bra (äldsta är 3 år) lycka till, gör det som du känner är bäst för dina barn :)

#3 - Sanna

Usch vad svårt. Har varken erfarenhet eller tips, men jag hoppas ni kommer på ett kanonsätt!

#4 - Anonym

Vi gav vattenflaska när fröken vaknade och ville amma, när hon var i ungefär Gs ålder. Hon accepterade det redan första natten, i början drack hon 1-2 gånger per natt, några klunkar. Nu är hon 2.5år och hon har en vattenflaska bredvid sängen som ibland är full och ibland utdrucken på morgonen. Funkade kanon för oss alltså. Lycka till!

Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka här om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar