Barn gråter aldrig så mycket som när mamma står i duschen

Ett verkligt mystiskt fenomen. Aldrig gråter ens barn så mycket som när man står i duschen. Man stressar med att få ut schampot ur håret och snor in sig i duschslangen. Sedan drar man på sig första bästa plagg ur tvättkorgen för att rusa ut i sovrummet. Där man sedan finner barnet lugnt snarkandes. Och som inte har sagt ett knyst den senaste timmen enligt uppgifstlämnaren (den äkta partnern)
 
Vad beror detta fenomen på. Att man hör en massa barnskrik i duschen som mamma. Att man stressas och inte kan njuta av en stund för sig själv. För jag har inga problem med att gå i duschen och vi har en så bra dialog att man bara slänger ut sig att nu går jag, inte att man frågar om lov. ÄNDÅ finns stressen där av någon konstig orsak. Mannen kan ju dessutom hantera sonen mer än väl så det är inte där skon klämmer heller. Kan ju förstå om man kanske är ensam (okej, då hoppar jag tom över att duscha med räddsla för att inte höra, eller tar med monitorn in) 
 
Hur lär man sig att slappna av? Nu när vi har tillgång till obegränsat med varmvatten så man kan duscha mera än 5 min. Dessutom med lyxen att inte frysa direkt när man kommer ut. Och så störs man av de där jäkla barnskriken, som inte ens finns. Livet är inte lätt
 
 
 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka här om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar