Hej då huset

Nu är sagan all. I lördags lämnade vi in nycklarna till vårt gamla hus. 4 år och en månad bodde jag där,  mannen flyttade officiellt in två månader efter mig. Tiden har verkligen gått snabbt. Känns som att de var i går jag flyttade till Vasa men de är snart 10 år sedan!!!! Och nu är jag inne på mitt 4:de boende här i stan
 
Ibland får jag en känsla av att jag är enda personen som verkligen gillade vårt lilla hus. Okej, de var gammalt, de var dåligt isolerat och kallt samt att de fanns femtioelvatusen saker som borde ha åtgärdats för 40 år sedan. Men de hade sin charm. Samt att de fanns både vedspis och äppelträd. Tyvärr hann inte vinteräpplena mogna så blev ingen sylt i år. 
 
 
Huset har lärt oss hur man tar hand om ett hus med trädgård och hur mycket arbete det kan vara en snöig vinterdag. De har också gett oss den sköna känslan av att inte ha grannar vägg i vägg. Nu har vi ju flyttat till ett radhus, men som tur hör man inte så mycket av grannarna, mycket tack vare att varje bostad är lite förskjuten samt att de finns garage mellan bostäderna.
 
Den största nackdelen med huset var väl att den låg så nära inpå Gerbyvägen. Två katter fick sätta livet till. Först min babykissen Nelson. En sommar fick han i frihet (levde 8 år som innekatt). Kommer aldrig finnas en katt som han. Två år senare råkade kissen Junior ut för samma öde. Han dog tyvärr inte direkt men får tacka de som hittade honom och tog sitt ansvar med att låta en veterinär avsluta. 
 
Nu är vi i en ny era i livet. Och med en son som tillbringar dagarna på golvet fungerar de tyvärr inte med att de bar aär 14 grader på golvet. Dessutom har vi mera utrymme att röra oss på här. 
 
Lite nostalgisk får jag väl ändå vara. Minns första gången jag kom in i huset, när jag fått nycklarna. Jag satt på andra våningen och tittade ut genom fönstret. På äppelträdetn som dignade under sin tyngd. De öste ner och smattret mot plåttaket. Jag skulle städa men satt mest och bara njöt av huset. Väntade ut regnet då jag var med cykel (den gången flyttade jag bara 700m, från gamla spetsfabriken på gerbyvägen)
 
Tack huset, för de år du gett oss. Hoppas de nya invånarna tar hand om dig
 
 
#1 - Sophia

Haha, varje gång jag kört där förbi ha jag fundera om nån bor där 😁 det har ju nog sin charm! Och framförallt så är det ju väldigt kännspakt!

Svar: I fyra år har vi bott där. Men jo, lite speciellt var de (sådana som säljer hemlarm gick bara förbi det *skrattar*)
mariasliv.net

Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka här om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar