Träffad av den berömda väggen

Nu har jag gett upp för ett tag. Träffad av väggen. Som tur var de en madrasserad vägg så blev inte så hårt stopp. Hela sommaren har jag kämpat på med att försöka kombinera jobb med vakennätter. Vara pigg och glad på arbete samtidigt som omgiviningen har ifrågasatt varför jag jobbar redan nu.  En lättare förlossningsdepression som jag ignorerat. Kämpande med amningen. Stiga upp efter 5-6 timmars sömn. Planera en vardag. 
 
Plötsligt går de inte mera. Hjärnarn tar stopp och små saker blir ofantligt stora. Mitt i det hela blev de häststrul och en flytt. Aldrig tid att sitta ner och fundera. Ladda batterierna. Slötitta på tv. Njuta av vardagen. 
 
Är nu sjukskriven ett tag. På läkarens order går jag ut. Hon tyckte jag borde ta en sväng till Horisonten. Jag har ännu inte träffat någon inom psykvården som jag tycker är värd att prata med. Eller som för den delen lyckas komma mig innanför skinnet. Jättebra för de som det fungerar för, tummen upp för dem. Jag är bara inte en sådan person. 
 
Nu skall jag sakta packa upp låda för låda. Sätta alla saker på rätt plats. Både fysikst och mental. Göra saker jag tycker om och blir glad av. Hänga med G. Promenera. Njuta av ett kök med varmluftsugn. Laga god mat och baka. Virka. Vänta på att internet blir flyttat så att jag kan virka eller sticka framför nått tråkigt program. Inreda vår nya bostad. 
 
En vägg. I ett sovrum. Vårt nya sovrum. I ett hus med varmvatten som aldrig tar slut. Med bärbuskar på bakgården. Och en trasig kyl
 
Powered by Jasper Roberts - Blog