Veckohandla med en ettåring

Onsdag = veckohandling
 
En i familjen ÄLSKAR att åka och handla. Redan när vi är i källaren vid Prisma börjar han spana runt omkring sig och skrattar åt nästan alla han ser. Många är de tanter som han har charmat i hissen på väg upp eller ner. 
 
Än så länge gillar han att sitta och titta runt sig. Man får bara se upp så att man inte ställer kärran för nära någon vara, för då kan de hända att man plötsligt har en massa varor i kärran som man inte planerat att handla. Ser han nått barn så nästan trillan han ur kärran då han försöker följa dem med blicken vart de än går. 
 
Går man iväg till en annan hylla är de rätt lätt att hitta tillbaka till mannen och G, det är bara att lyssna efter hans babbel. För han pratar MYCKET och ganska högt. 
 
Kommer han åt inklöpslistan snor han den gärna. Säkert för att inspektera att man kommit ihåg att skriva upp bananer och blöjor. För länge skall den inte vara i hans nypor, då är risken rätt stor att den A är söndertuggad, B ligger strimlad i småbitar på golvet. 
 
 

Bästa solglasögonen till en ettåring?

Känns en aaaaningens ironiskt att skriva detta inlägg just nu med tanke på att de plötsligt började toksnöa därute. För en timme sedan var vi dock ute på en timmes lång promenad i solskenet och insåg att vi behöver skaffa nua solglasögon till G. Solen ligger så lågt ännu på dagarna att han fick solen i ögonen trots att vi fällde ner solskyddet till max (och då såg han ju inget i stället stackarn)
 
De vi köpte förra sommaren är för små och vi lyckades aldrigt riktigt få dem att sitta kvar. Tog väl 5 min så hade han lyckats dra dem av sig. 
 
Så vilka modeller rekommenderar ni till ett aktivt barn. De skall fungera i kärran på promenader, i sandlådan gissar jag och när vi åker bil. Behöver inte vara de dyraste på marknaden men inte heller den billigaste variantern som går sönder stup i kvarten. Är ju frågan om ett litet barn så knappast kommer de att behandlas speciellt milt
 
 

Babyns första inköp?

Eller kanske de inte var till babyn heller. Fast de är nog den som inom sinom tid kommer att använda produkten mest. 
 
Vi var tvugna att köpa ny mikro. Kanske inte just nu och idag, men kändes som en sak som var lika bra att ta itu med i stället för att skjuta på framtiden tills den gamla kollapsade helt. Vi nötte säkert upp alla mikrovågor när vi värmde barnmat och steriliserade flaskor och tuttar. Nuförtiden tog 5+ min att värma upp maten vissa dagar medans den andra dagar har de gått på 30s. Samma sorts mat. 
 
Stackars mikron var i alla fall minst 5 år gammal, mannen kom inte ihåg när han fick den men när vi flyttade ihop 2013 följde den med honom. Min flyttade ut till kokkola och lever villaliv där. 
 
Nu var de som sagt för en ny. Vilket vi trodde skulle vara en lätt match att handla. Budgeten var dock inte så stor och alla som jag tyckte var snygga kostade många penninglappar. Okej en mikro måste ju bara ha en funktion som är värd nått och de är att den värmen maten till en bra temperatur och utseendet spelar inte så stor roll. Jag är ju lite krantig av mig och är väl inte heeeeeelt nöjd med inköpet. Men enligt rykten har den i alla fall fungerat bra till att både värma kaffe och vegemat i. 
 
Fick i alla fall inköpt en kupa på samma gång så nu slipper man kanske skrubba mikron stup i kvarten. 

Vegetarisk mat till små barn?

Idag bjöds det på örtiga mandelbollar till lunch för alla i detta hushåll. 2/3 tyckte det var helt ok medans den tredje mest slängde bullarna i golvet och i stället siktade in sig på makaronerna. Brukar ofta göra så om det är mat jag gissar att han inte kommer tycka om så där jättemycket (var rätt stark smak av lagrad ost i dagens bollar) så då serverar vi makaroner för om de är nått han gillar så är det makaroner. 
 
Men de fick mig att tänka. Hur mycket vegetarisk mat är det okej att ge till en ettåring. Antar att familjet som inte alls äter kött så ställer sig inte heller och steker saftiga biffar till barnen heller, eller? Sedan en månad tllbaka har vi helt slutat ge honom burkmat utan han får äta samma sak som vi äter. Jag äter ännu kött men blir nog vege ca 3 dagar i veckan + att vi ofta äter samma sak till middag och sedan lunch dagen därpå. Vissa dagar orkar man inte stå och koka två olika maträtter, en med kött och en med vege. Säkert är de också bra att någon gång i bland att alla äter samma rätt. 
 
Kommer inte tvinga på honom någon specifik diet/livstil gällande maten. Vill han bara äta vegetariskt när han blir större får han göra det och föredrar han kött så är de lika ok, men få får han kanske finna sig i en som annan majsbiff mellan varven som variation, på samma sätt som man varierar kyckling, kött och fisk. Förhoppningsvis vill han äta lite av allt
 
Tycker de är lite knepigt överlag att tänka på att vegerätterna är kompletta och se till så att de inte blir några brister gällande näringsintag och vitamin och mineralnivåer. Ännu knepigare är de att få de att fungera för någon som är under 1 meter lång. 
 
 

Halvvägs nu då

Idag passerar vi den magiska gränsen på 20 fullgånga veckor och kan nu konstatera att vi har kommit halvvägs. En high five på den vore på sin plats tycker jag. 20 veckor kvar då. Även om jag hoppas på att de skall vara 18 och inte 22, lägger mitt hopp till läkarna
 
Annars rullar de väl på. Blodtrycket i botten och ett hb som redan nu börjar bli lågt. Var på senaste besöket på gränsen till järntabletter men BM tyckte vi kunde avvakta lite. Viktuppgång magiska 2-3 kg. Mår ännu illa stundvis och så otoligt känslig för dofter. Läkaren tröstade mig med att om man ännu mår illa efter vecka 20 så är de inte hormonerna utan sura uppstötningar. Fick omperazol utskrivet. Har testat men känner ingen större skillnad. 
 
Aptitet söker jag också efter. Men är i alla fall mera sällan nuförtiden som jag bara kan äta en halv portion. Så de går frammåt. 
 
Fogarna knakar redan nu vilket känns lite oroväckande. Klarade mig till vecka 35 förra gången med då fick jag ju som sagt kryckor i stället. Är inte riktigt på den nivån ännu och hoppas att de skall förbli så. Bara att tänka på hur man rör sig osv. Jättelätt men en 13 månaders som tycker att de är helt onödigt att lära sig gå. 
 
Tänkte bjuda på en magbild, men vet inte vart magen tog vägen. 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka HÄR om du vill kontakta mig