Kärleken kommer inte genast

Överallt läser och hör man om kvinnor som omedelbart deklarerar sin kärlek till sitt nyfödda barn. Hur de älskar dem direkt från den stunden de fört får upp dem på bröstet (och inget fel med det). Men man skall komma ihåg att de inte behöver vara så och att de inte heller är nått fel fast man int blir översvallad av kärleksrus till den lilla krabat man just satt till värde. 
 
Jag hör till den senare gruppen. Båda pojkarna har varit självklara och en del av mitt liv från start. Men kärleken har (och gör det änn) växt fram dag för dag. Kanske för att jag aldrig har vågat ta ut någon glädje under graviditeten. När jag väntade G hade vi just genomgått ett sent missfall och vågade väl inte tro att det skulle gå vägen. Lite samma sak var det denna gång. Fick ju gå på ett tidigt ultraljud i vecka 10 för att datera hur långt gången jag var. Samma vecka som vi hade missfall i. Och under en lång minut verkade det som att historien upprepade sig, för hon hittade varken hjärtslag eller rörelser. Men så sprattlade han till och allt såg bra ut. Men var  en jobbigt väntan (som tur var den kort) innan vi fick vårt första officiella ultraljud 10 dagar senare. Och sedan dess har allt sett bra ut. Hur hon kunde se så fel första gången är det ingen som förstår. 
 
Har dock aldrig varit rädd för att inte kunna älska båda barnen lika mycket, trots att de redan nu är rätt billiga vissa dagar. Man får ta de berömda djupa andetaget och räka till en miljon. Sedan är de rätt mysiga stunder när jag ammar lillebror och G kommer med en bok jag skall läsa för honom. Då vill han ofta sitta tätt tätt på min högra sida. Alla ryms med och han har fattat att plockar jag fram amningskudden så kan han passa på med sina böcker, brukar bli en rejäl hög innan dagen är slut
 
Suddig bild från BB. Inte ens ett dygn gammal (försökte värma upp honom så vi skulle fått åka hem)
 
 
 
 

Synkronisera sömnen

Pappaledigheten börjar snart vara slut och det innebär att jag kommer att rådda två barn själv ungefär 10 timmar per dag. För att de (förhoppningsvis) inte skall bli ett enda stort kaos försöker vi nu samköra deras middagsvila. Gör ett nytt försök med att söva G i vagnen, han är ju inte det mest lättsövda barnet och då jag fick foglossningar redan i vecka 16 så innebär det att han ungefär de senaste 6 månaderna har tagit alla sina tupplurar innomhus
 
Nu börjar jag vara så återhämtad i kroppen att jag klarar lite längre promenader med syskonvagnen. Den är väldigt smidig men vagnen i sig själv väger väl ungefär 15 kg, och barnen är väl runt 16-17 kg tillsammans. så det finns att knuffa. 
 
Projektet inleddes igår. Svetten lackade innan vi ens hade lämnat hemmet. 40!! min fick vi gå innan G somnade. Hjälpte inte att lillebror vaknade och började ropa för att han var hungrig. Tur vi var två så mannen kunde bära lillen. 
 
Idag gick de lite bättre. G somnade redan efter 15 min. Men han sov sedan bara 15 min totalt idag. För när vi kom hem vaknade lillebror och började gallskrika (hade tänkt ta in honom i alla fall) 
 
Tror vi har en del arbete framför oss. Och hur skall man göra det rent praktiskt? Ha båda två att sova ute, eller ta in en av dem sedan? 
 
En sov ute 
 
Och en sov inne igår
 

Ett sådant dygn

Idag har inte lilleman, eller vi haft det lätt. Stackarn har haft magproblem (vet inte hur många blöjor vi bytt idag) och inget har hjälpt. Enda som fungerat har varit att han har legat på en av oss och sovit. Eller ätit har också fungerat, men de har lett till magknip, blöjbyte och ledsen bebis som behöver tröstäta. Cirkeln var sluten så att säga. Tycker att de är lite för tidigt för en mjölkbeställning, det kommer väl runt tre veckor? Och han blir två på måndag. 
 
Redan i natt började det med två blöjbyten. G var också lite orolig och trots att det är mannen som sover med honom nu vaknar jag i alla fall av hans gny. Blev inte många timmars sömn för mamma
 
Hjälpte väl inte direkt sömnen heller att från 4 var detta enda sättet han kunde sova på. På min mage. Mamma fick ligga stilla bara
 
 
Dagen har i alla fall varit produktiv, även om hemmet ser ut som kom och hjälp mig. "vi" lyckades skruva ihop gästsängen (jag vaktade barn och mannen skruvade)
 
Storebror är snäll och försöker hjälpa till att trösta. Går kanske lite vilt till ibland men han försöker i alla fall. 
 
Efter en sådan dag orkade ingen göra mat så vi gav friends and Birgers en nu chans (hade presentkort dit) förra gången fick vi nämligen med oss två köttburgare hem trots att vi beställt en kött och en vege. Frågade dessutom då om de verkligen var vege då ingen var märkt och de menade då att en var vege. Hemma upptäckte vi sedan sanningen. Gick bättre idag, men vet inte om jag är så imponerad av dera burgare. 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka HÄR om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Free Traffic