En sådan där förlossningsberättelse då

Ingen äkta bloggare om man inte blottar hur ens förlossning gick. Så håll till godo för här kommer min
 
Vi hade som sagt tid till förlossningen 18.6 för kontroll och konsultation i fall jag skulle sättas igång eller inte. Natten till måndagen var katastrof då G var orolig och vaknade en gång i timmen. Sedan skulle vi vara i vasa redan kl 8 på morgonen så blev inte mycket sömn för mig.
 
Var då i vecka 40+3 så egentligen fanns risken att vi skulle fått vänta ännu två veckor (tänk, jag skulle fortfarande kunna vara gravid). Blev de normala med ctg 20 min (då hela läkarkåren traska genom rummet pga att den andra dörren in till förlossningen var stängd under dagen. Sedan följde ett ultraljud som visade att allt var ok, bra med vatten och fint flöde i navelsträngen. Jaha tänkte jag, då blir vi hemskickade då. Sedan frågade hon om jag upplevt barnet som större denna gång, vilket jag inte gjort. Enligt viktuppskattningen låg han på 4 kg, och tack vare det (tror jag) behövde vi inte åka hem. 
 
Förmiddagen, eftermiddagen och kvällen blev seg. Testades med lite ett som annat (hinnsvepning, ballong, promenad mm) men fick som mest gav några småvärkar men som inte direkt gjorde nått. Hotades ett tag med lite cytotec men som tur hade jag i alla fall gått från 2 cm-4 cm öppet så de skulle inte hjälpt. Så kl 14:30 lades ÄNTLIGEN dropp. Som inte hjälpte. Började med 20 enheter/timme för att sedan ökas med 20 en gång i timmen. Inget hände. Vi var uppe och vandrade men mest låg vi och sov faktist. 
 
18:30 valde de att ta hål på hinnorna så att vattnet gick (ni kommer att märka att mycket händer halva klockslag) och en timme senare började de äntligen hända nått. Hade tidigare funderat på att testa sterila kvaddlar men avståd det för alla värkar kom i ryggen och ville inte ha någon som rörde mig där. Fick i stället en boll att sitta på vilket var skönt
 
Faktum är att jag klarade mig ända till 6 cm öppen utan smärtlindring, endast genom att andas. Blev ingen profylaxkurs denna gång heller, men råkade läsa om dykmetoden bara dagen innan och tillämpade någon variant på den. Satt och tittade på kurvan som mätte värkarna och när den började stiga blundade jag, andades in med långa andetag, försökte slappna av i käke och axlar och bara rullade med. Fick tom beröm för min andning ;)
 
Jag hade ju bett om oxanest som smärtlindring och den är lite knepig så tillvida att den inte får ges för sent då den kan påverka barnets andning. Så trots att smärtan var hanterbar vågade jag inte vänta längre utan 20:30 fick jag min drog, tog ca 30 min för den att börja verka. Men hej vad rummet snurrade sedan, kunde inte ens ha ögonen öppna. 
 
Tyvärr stannade även värkarbetet upp. Inget hände på en timme. Mannen sov för att de var så lugnt igen. Den besvikelsen över att inget hände även om de var skönt med en paus. Runt 22 drog de åter igång och jag började få smått panik (vilket inte lär ha märkts alls) kände nämligen att oxanestet började avta men fick veta att först om två timmar kunde de ge nytt. Inte hade jag öppnat mig heller utan låg stadigt på 6 cm. Var samma med G, en massa värkar som inte ledde till nått alls. Blev bjuden pcb, men tyvärr var jag tvungen att vänta då läkaren blev kallad till operation. Barnmorskan tyckte jag kunde testa lustgasen under tiden, de skadade ju ingen. Så testade men fick inte det att fungera denna gång heller. Däremot blev det en distration och säkert skadade det inte med att dra i sig lite syre. 
 
Plötsligt kom värkarna i ett och min inre panik steg, kände att jag tappade kontrollen och att de skulle bli som med G när inget hjälpte och kroppen bara krampade ihop. Kontoll överaskade med att jag var 10 cm öppen. Och nu fick det fort. Barnmorskan fick säga till mannen att trycka på larmknappen så att hon fick hjälp. I mina papper står det sedan att krystskedet var två sammandragningar och räckte 4 min så bråttom ut hade han tydligen. Hela förlossningen gick på 4h 35 min, ja plus de 11 timmar som de tog att starta upp det hela. 
 
Vi fick vårt födelsedagskaffe och mannen åkte "hem" (klockan var närmare 1 på natten och vi hade stigit upp 5:30) Själv låg jag och väntade på att de skulle komma och väga och mäta men de dröjde nästan en timme till, fick sedan höra att de blev lite kaos på förlossningen med tre mammor till som födde nästan på samma gång. Lite roligt att vi var första babyn det datumet och han kom 23:49. De hade haft de rätt lugnt den dagen och fram till 18 var vi enda på avdelningen. 
 
Det jag har insett med mina förlossningar. Jag vill ha med mannen, men han behöver inte göra nått annat än att sitta på en stol. Går verkligen in i mig själv, öppnade knappt ögonen mellan 21-00. Är där i min lilla bubbla. Inte hörs jag heller tydligen, vår barnmorska tyckte jag var drömpatient att sköta. 
 
Suddig bild men är enda där jag A har ögonen öppna och B inte visar alltför mycket bröst ;)

Vi som bara skulle till biblioteket

Första familjeutflykten avklarad. Den gick till nått så exotiskt som biblioteket, man måste ju börja i tid. Som ni ser på bilden var det ett mindre projekt att åka iväg. Mycket som skulle med. Två barn. En skötväska. Biblioteksböcker. Och så nya vagnen (som jag måste googla för att ta reda på hur man fällde ihop) 
 
 
Projektet gick dock bra även om det tog ett tag att komma iväg. Framme fick jag börja med att söka upp ett hörn att amma i. Plus i kanten till mig för jag gillar verkligen inte att amma offentligt. Tur att de fanns en blomkruka att gömma sig bakom och att vi var där så tidigt på dagen.
 
Vi hade glömt att berätta åt lilleman att man skall vara tyst på biblioteket. Han var inte alls nöjd och det deklarerades högljut. Slutade med att mannen tog honom och så gick de upp till andra våningen för att söka reda på någon bok. Alla tanter han mötte lär ha ojjat sig över en sådan liiiiten plutt. Är inte folk van i jeppis att papporna tar hand om sina barn?
 
Man får börja försiktigt i alla fall. Någo dag måste vi ut på det stora äventyret att åka till grannstaden då vi behöver vissa saker vi inte hittar här (läs spisskydd, en spegel till bilen så man ser båda barnen, plus lite annat smått och gott)

Lysy, besök på barnpoli och bara vara

Här hemma går allt i sin gilla gång. Vi håller på att vänja oss vid den nya vardagen och skapa nya rutiner. Men skulle säga att de mesta faktist flyter på som vanligt även om de tar lite längre tid. 
 
Vi kom ju hem redan på onsdag, innan babyn ens hade fyllt två dygn. Hade som önskemål om en poliklinisk förlossning vilket innebär att man går hem 6-12 timmar efteråt, beroende på när på dygnet man föder och hur man mår. Finns en hel rad med kriterier för både mor och barn för att de ens skall uppfyllas.  Nu blev vår förlossning så sent på dygnet så var inställd på att stanna ett par timmar extra. Personalen visste om min önskan och redan 8 på tisdagmorgonen började det förberedas förberedas för vår hemfärd. 
 
Dock stötte vi på patrull. Bla kollades blodsocker hos barnet och där var värdena precis på gränsen så order om att amma och ny kontroll om 4 timmar. Ännu lite på lägre sidan men stabilt så det var ok. De som slutligen gjorde att vi blev tvunga att stanna över natten att hans temp var för låg, 36,2 och gränsen gick vid 36,5. Det irroniska var att nästa dag låg tempen på 37,2 och så klart så låg övre gränsen på 37. Men fick åka hem i alla fall vilket var skönt. 
 
Iom att vi gick så tidigt missade vi läkarbesöket man har för att bli utskriven, en koll gjordes innan vi åkte men vi blev innbokade på ett besök till barnpoli i jakobstad (bara det var tydligen omständigt, tydligen inte så ofta de har mammor från jeppis på bb i vasa som går hem tidigt, ingen visste riktigt vad som gällde). Så redan på torsdag var gossen och jag ut på äventyr i jeppis. Allt var ok och vikten hade redan börjat svänga upp tillbaka. 
 
Och bara en sådan sak att köra bil 2 dygn efter förlossning var spännande. Men G tog det ju tre månader innan jag kunde sitta bakom ratten. 
 
Annars har vi tagit det lugnt. Midsommarafton kom och gick utan att vi ens klev utanför dörren. Ingen midsommarmat och ingen stress. Var faktist rätt skönt.
 
Fånga alla på samma bild var inte lätt. 
 

Vi är hemma

Nåja. Nu är vi äntligen hemma. Eller kan man ens skriva äntligen? Gossen är ju inte ens två dygn gammal. Lite före 10 idag fick vi ok att åka, även om hans temp idag låg på 37,2 grader, alltså 0,2 över vad som var ok. Läkaren höll dessutom på att yra om en massa gentester för eds (han ville vetavilka de använt på mig bla. Trodde inte när jag sa att de endast var kliniskt testat. Så nu skulle han kolla mina papper. 
 
Sedan tog det ända till klockan 13 innan allt pappersarbete var klart och vi kunde åka. Ståndsmässigt så åkte vi taxi hela vägen till jeppis, mannen blev nämligen tvungen att åka hem redan igår. Glad att man inte behöver betala hela summan själv. 180€ kostade resan. 25 betalade jag och resten stod kela för. Hemma visade sig att vi var utlåsta. Mannen och G var i parken runt hörnet och jag utan nycklar. Så kan det gå
 
 
 
G var väldigt intresserad och gick direkt fram för att titta. Lite osäker på vad vi hämtat. Han vill vara med och tittar nyfiket på vad vi gör. Bevisligen ryms det två barn i babynestet. Så nu hoppas vi att allt skall löpa smidigt. 
 
 

Äntligen baby

Med knapp nöd kan vi skriva 180618 som födelsedatum till lillebror. I går kväll kl 23:49 föddes han efter ett snabbt förlopp. Starten var lång men när de sedan drog i gång tog det totalt 4,5 timmar innan de hela var över. 
 
Glad att de satte igång det i vecka 40+3 för gossebarnet vägde 4190g och var 52 cm lång. Sanna längd som storebror men 600 gram tyngre (och då var G 15 dagar över tiden) 
 
Nu väntar vi på en läkarkontroll för att avgöra när vi får åka hem. Han har nämligen blodsockret precis på gränsen. Får inte gå under 3 och han har 3,1. Nu är de inte värre än att man måste stödmata om de sjunker under. Är väl att hans kropp behöver mer mat och mjölkproduktionen har inte startat ännu
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka HÄR om du vill kontakta mig