En sådan där förlossningsberättelse då

Ingen äkta bloggare om man inte blottar hur ens förlossning gick. Så håll till godo för här kommer min
 
Vi hade som sagt tid till förlossningen 18.6 för kontroll och konsultation i fall jag skulle sättas igång eller inte. Natten till måndagen var katastrof då G var orolig och vaknade en gång i timmen. Sedan skulle vi vara i vasa redan kl 8 på morgonen så blev inte mycket sömn för mig.
 
Var då i vecka 40+3 så egentligen fanns risken att vi skulle fått vänta ännu två veckor (tänk, jag skulle fortfarande kunna vara gravid). Blev de normala med ctg 20 min (då hela läkarkåren traska genom rummet pga att den andra dörren in till förlossningen var stängd under dagen. Sedan följde ett ultraljud som visade att allt var ok, bra med vatten och fint flöde i navelsträngen. Jaha tänkte jag, då blir vi hemskickade då. Sedan frågade hon om jag upplevt barnet som större denna gång, vilket jag inte gjort. Enligt viktuppskattningen låg han på 4 kg, och tack vare det (tror jag) behövde vi inte åka hem. 
 
Förmiddagen, eftermiddagen och kvällen blev seg. Testades med lite ett som annat (hinnsvepning, ballong, promenad mm) men fick som mest gav några småvärkar men som inte direkt gjorde nått. Hotades ett tag med lite cytotec men som tur hade jag i alla fall gått från 2 cm-4 cm öppet så de skulle inte hjälpt. Så kl 14:30 lades ÄNTLIGEN dropp. Som inte hjälpte. Började med 20 enheter/timme för att sedan ökas med 20 en gång i timmen. Inget hände. Vi var uppe och vandrade men mest låg vi och sov faktist. 
 
18:30 valde de att ta hål på hinnorna så att vattnet gick (ni kommer att märka att mycket händer halva klockslag) och en timme senare började de äntligen hända nått. Hade tidigare funderat på att testa sterila kvaddlar men avståd det för alla värkar kom i ryggen och ville inte ha någon som rörde mig där. Fick i stället en boll att sitta på vilket var skönt
 
Faktum är att jag klarade mig ända till 6 cm öppen utan smärtlindring, endast genom att andas. Blev ingen profylaxkurs denna gång heller, men råkade läsa om dykmetoden bara dagen innan och tillämpade någon variant på den. Satt och tittade på kurvan som mätte värkarna och när den började stiga blundade jag, andades in med långa andetag, försökte slappna av i käke och axlar och bara rullade med. Fick tom beröm för min andning ;)
 
Jag hade ju bett om oxanest som smärtlindring och den är lite knepig så tillvida att den inte får ges för sent då den kan påverka barnets andning. Så trots att smärtan var hanterbar vågade jag inte vänta längre utan 20:30 fick jag min drog, tog ca 30 min för den att börja verka. Men hej vad rummet snurrade sedan, kunde inte ens ha ögonen öppna. 
 
Tyvärr stannade även värkarbetet upp. Inget hände på en timme. Mannen sov för att de var så lugnt igen. Den besvikelsen över att inget hände även om de var skönt med en paus. Runt 22 drog de åter igång och jag började få smått panik (vilket inte lär ha märkts alls) kände nämligen att oxanestet började avta men fick veta att först om två timmar kunde de ge nytt. Inte hade jag öppnat mig heller utan låg stadigt på 6 cm. Var samma med G, en massa värkar som inte ledde till nått alls. Blev bjuden pcb, men tyvärr var jag tvungen att vänta då läkaren blev kallad till operation. Barnmorskan tyckte jag kunde testa lustgasen under tiden, de skadade ju ingen. Så testade men fick inte det att fungera denna gång heller. Däremot blev det en distration och säkert skadade det inte med att dra i sig lite syre. 
 
Plötsligt kom värkarna i ett och min inre panik steg, kände att jag tappade kontrollen och att de skulle bli som med G när inget hjälpte och kroppen bara krampade ihop. Kontoll överaskade med att jag var 10 cm öppen. Och nu fick det fort. Barnmorskan fick säga till mannen att trycka på larmknappen så att hon fick hjälp. I mina papper står det sedan att krystskedet var två sammandragningar och räckte 4 min så bråttom ut hade han tydligen. Hela förlossningen gick på 4h 35 min, ja plus de 11 timmar som de tog att starta upp det hela. 
 
Vi fick vårt födelsedagskaffe och mannen åkte "hem" (klockan var närmare 1 på natten och vi hade stigit upp 5:30) Själv låg jag och väntade på att de skulle komma och väga och mäta men de dröjde nästan en timme till, fick sedan höra att de blev lite kaos på förlossningen med tre mammor till som födde nästan på samma gång. Lite roligt att vi var första babyn det datumet och han kom 23:49. De hade haft de rätt lugnt den dagen och fram till 18 var vi enda på avdelningen. 
 
Det jag har insett med mina förlossningar. Jag vill ha med mannen, men han behöver inte göra nått annat än att sitta på en stol. Går verkligen in i mig själv, öppnade knappt ögonen mellan 21-00. Är där i min lilla bubbla. Inte hörs jag heller tydligen, vår barnmorska tyckte jag var drömpatient att sköta. 
 
Suddig bild men är enda där jag A har ögonen öppna och B inte visar alltför mycket bröst ;)
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka HÄR om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Free Traffic