Kärleken kommer inte genast

Överallt läser och hör man om kvinnor som omedelbart deklarerar sin kärlek till sitt nyfödda barn. Hur de älskar dem direkt från den stunden de fört får upp dem på bröstet (och inget fel med det). Men man skall komma ihåg att de inte behöver vara så och att de inte heller är nått fel fast man int blir översvallad av kärleksrus till den lilla krabat man just satt till värde. 
 
Jag hör till den senare gruppen. Båda pojkarna har varit självklara och en del av mitt liv från start. Men kärleken har (och gör det änn) växt fram dag för dag. Kanske för att jag aldrig har vågat ta ut någon glädje under graviditeten. När jag väntade G hade vi just genomgått ett sent missfall och vågade väl inte tro att det skulle gå vägen. Lite samma sak var det denna gång. Fick ju gå på ett tidigt ultraljud i vecka 10 för att datera hur långt gången jag var. Samma vecka som vi hade missfall i. Och under en lång minut verkade det som att historien upprepade sig, för hon hittade varken hjärtslag eller rörelser. Men så sprattlade han till och allt såg bra ut. Men var  en jobbigt väntan (som tur var den kort) innan vi fick vårt första officiella ultraljud 10 dagar senare. Och sedan dess har allt sett bra ut. Hur hon kunde se så fel första gången är det ingen som förstår. 
 
Har dock aldrig varit rädd för att inte kunna älska båda barnen lika mycket, trots att de redan nu är rätt billiga vissa dagar. Man får ta de berömda djupa andetaget och räka till en miljon. Sedan är de rätt mysiga stunder när jag ammar lillebror och G kommer med en bok jag skall läsa för honom. Då vill han ofta sitta tätt tätt på min högra sida. Alla ryms med och han har fattat att plockar jag fram amningskudden så kan han passa på med sina böcker, brukar bli en rejäl hög innan dagen är slut
 
Suddig bild från BB. Inte ens ett dygn gammal (försökte värma upp honom så vi skulle fått åka hem)
 
 
 
 

Synkronisera sömnen

Pappaledigheten börjar snart vara slut och det innebär att jag kommer att rådda två barn själv ungefär 10 timmar per dag. För att de (förhoppningsvis) inte skall bli ett enda stort kaos försöker vi nu samköra deras middagsvila. Gör ett nytt försök med att söva G i vagnen, han är ju inte det mest lättsövda barnet och då jag fick foglossningar redan i vecka 16 så innebär det att han ungefär de senaste 6 månaderna har tagit alla sina tupplurar innomhus
 
Nu börjar jag vara så återhämtad i kroppen att jag klarar lite längre promenader med syskonvagnen. Den är väldigt smidig men vagnen i sig själv väger väl ungefär 15 kg, och barnen är väl runt 16-17 kg tillsammans. så det finns att knuffa. 
 
Projektet inleddes igår. Svetten lackade innan vi ens hade lämnat hemmet. 40!! min fick vi gå innan G somnade. Hjälpte inte att lillebror vaknade och började ropa för att han var hungrig. Tur vi var två så mannen kunde bära lillen. 
 
Idag gick de lite bättre. G somnade redan efter 15 min. Men han sov sedan bara 15 min totalt idag. För när vi kom hem vaknade lillebror och började gallskrika (hade tänkt ta in honom i alla fall) 
 
Tror vi har en del arbete framför oss. Och hur skall man göra det rent praktiskt? Ha båda två att sova ute, eller ta in en av dem sedan? 
 
En sov ute 
 
Och en sov inne igår
 

Ett sådant dygn

Idag har inte lilleman, eller vi haft det lätt. Stackarn har haft magproblem (vet inte hur många blöjor vi bytt idag) och inget har hjälpt. Enda som fungerat har varit att han har legat på en av oss och sovit. Eller ätit har också fungerat, men de har lett till magknip, blöjbyte och ledsen bebis som behöver tröstäta. Cirkeln var sluten så att säga. Tycker att de är lite för tidigt för en mjölkbeställning, det kommer väl runt tre veckor? Och han blir två på måndag. 
 
Redan i natt började det med två blöjbyten. G var också lite orolig och trots att det är mannen som sover med honom nu vaknar jag i alla fall av hans gny. Blev inte många timmars sömn för mamma
 
Hjälpte väl inte direkt sömnen heller att från 4 var detta enda sättet han kunde sova på. På min mage. Mamma fick ligga stilla bara
 
 
Dagen har i alla fall varit produktiv, även om hemmet ser ut som kom och hjälp mig. "vi" lyckades skruva ihop gästsängen (jag vaktade barn och mannen skruvade)
 
Storebror är snäll och försöker hjälpa till att trösta. Går kanske lite vilt till ibland men han försöker i alla fall. 
 
Efter en sådan dag orkade ingen göra mat så vi gav friends and Birgers en nu chans (hade presentkort dit) förra gången fick vi nämligen med oss två köttburgare hem trots att vi beställt en kött och en vege. Frågade dessutom då om de verkligen var vege då ingen var märkt och de menade då att en var vege. Hemma upptäckte vi sedan sanningen. Gick bättre idag, men vet inte om jag är så imponerad av dera burgare. 
 
 

En sådan där förlossningsberättelse då

Ingen äkta bloggare om man inte blottar hur ens förlossning gick. Så håll till godo för här kommer min
 
Vi hade som sagt tid till förlossningen 18.6 för kontroll och konsultation i fall jag skulle sättas igång eller inte. Natten till måndagen var katastrof då G var orolig och vaknade en gång i timmen. Sedan skulle vi vara i vasa redan kl 8 på morgonen så blev inte mycket sömn för mig.
 
Var då i vecka 40+3 så egentligen fanns risken att vi skulle fått vänta ännu två veckor (tänk, jag skulle fortfarande kunna vara gravid). Blev de normala med ctg 20 min (då hela läkarkåren traska genom rummet pga att den andra dörren in till förlossningen var stängd under dagen. Sedan följde ett ultraljud som visade att allt var ok, bra med vatten och fint flöde i navelsträngen. Jaha tänkte jag, då blir vi hemskickade då. Sedan frågade hon om jag upplevt barnet som större denna gång, vilket jag inte gjort. Enligt viktuppskattningen låg han på 4 kg, och tack vare det (tror jag) behövde vi inte åka hem. 
 
Förmiddagen, eftermiddagen och kvällen blev seg. Testades med lite ett som annat (hinnsvepning, ballong, promenad mm) men fick som mest gav några småvärkar men som inte direkt gjorde nått. Hotades ett tag med lite cytotec men som tur hade jag i alla fall gått från 2 cm-4 cm öppet så de skulle inte hjälpt. Så kl 14:30 lades ÄNTLIGEN dropp. Som inte hjälpte. Började med 20 enheter/timme för att sedan ökas med 20 en gång i timmen. Inget hände. Vi var uppe och vandrade men mest låg vi och sov faktist. 
 
18:30 valde de att ta hål på hinnorna så att vattnet gick (ni kommer att märka att mycket händer halva klockslag) och en timme senare började de äntligen hända nått. Hade tidigare funderat på att testa sterila kvaddlar men avståd det för alla värkar kom i ryggen och ville inte ha någon som rörde mig där. Fick i stället en boll att sitta på vilket var skönt
 
Faktum är att jag klarade mig ända till 6 cm öppen utan smärtlindring, endast genom att andas. Blev ingen profylaxkurs denna gång heller, men råkade läsa om dykmetoden bara dagen innan och tillämpade någon variant på den. Satt och tittade på kurvan som mätte värkarna och när den började stiga blundade jag, andades in med långa andetag, försökte slappna av i käke och axlar och bara rullade med. Fick tom beröm för min andning ;)
 
Jag hade ju bett om oxanest som smärtlindring och den är lite knepig så tillvida att den inte får ges för sent då den kan påverka barnets andning. Så trots att smärtan var hanterbar vågade jag inte vänta längre utan 20:30 fick jag min drog, tog ca 30 min för den att börja verka. Men hej vad rummet snurrade sedan, kunde inte ens ha ögonen öppna. 
 
Tyvärr stannade även värkarbetet upp. Inget hände på en timme. Mannen sov för att de var så lugnt igen. Den besvikelsen över att inget hände även om de var skönt med en paus. Runt 22 drog de åter igång och jag började få smått panik (vilket inte lär ha märkts alls) kände nämligen att oxanestet började avta men fick veta att först om två timmar kunde de ge nytt. Inte hade jag öppnat mig heller utan låg stadigt på 6 cm. Var samma med G, en massa värkar som inte ledde till nått alls. Blev bjuden pcb, men tyvärr var jag tvungen att vänta då läkaren blev kallad till operation. Barnmorskan tyckte jag kunde testa lustgasen under tiden, de skadade ju ingen. Så testade men fick inte det att fungera denna gång heller. Däremot blev det en distration och säkert skadade det inte med att dra i sig lite syre. 
 
Plötsligt kom värkarna i ett och min inre panik steg, kände att jag tappade kontrollen och att de skulle bli som med G när inget hjälpte och kroppen bara krampade ihop. Kontoll överaskade med att jag var 10 cm öppen. Och nu fick det fort. Barnmorskan fick säga till mannen att trycka på larmknappen så att hon fick hjälp. I mina papper står det sedan att krystskedet var två sammandragningar och räckte 4 min så bråttom ut hade han tydligen. Hela förlossningen gick på 4h 35 min, ja plus de 11 timmar som de tog att starta upp det hela. 
 
Vi fick vårt födelsedagskaffe och mannen åkte "hem" (klockan var närmare 1 på natten och vi hade stigit upp 5:30) Själv låg jag och väntade på att de skulle komma och väga och mäta men de dröjde nästan en timme till, fick sedan höra att de blev lite kaos på förlossningen med tre mammor till som födde nästan på samma gång. Lite roligt att vi var första babyn det datumet och han kom 23:49. De hade haft de rätt lugnt den dagen och fram till 18 var vi enda på avdelningen. 
 
Det jag har insett med mina förlossningar. Jag vill ha med mannen, men han behöver inte göra nått annat än att sitta på en stol. Går verkligen in i mig själv, öppnade knappt ögonen mellan 21-00. Är där i min lilla bubbla. Inte hörs jag heller tydligen, vår barnmorska tyckte jag var drömpatient att sköta. 
 
Suddig bild men är enda där jag A har ögonen öppna och B inte visar alltför mycket bröst ;)

Vi som bara skulle till biblioteket

Första familjeutflykten avklarad. Den gick till nått så exotiskt som biblioteket, man måste ju börja i tid. Som ni ser på bilden var det ett mindre projekt att åka iväg. Mycket som skulle med. Två barn. En skötväska. Biblioteksböcker. Och så nya vagnen (som jag måste googla för att ta reda på hur man fällde ihop) 
 
 
Projektet gick dock bra även om det tog ett tag att komma iväg. Framme fick jag börja med att söka upp ett hörn att amma i. Plus i kanten till mig för jag gillar verkligen inte att amma offentligt. Tur att de fanns en blomkruka att gömma sig bakom och att vi var där så tidigt på dagen.
 
Vi hade glömt att berätta åt lilleman att man skall vara tyst på biblioteket. Han var inte alls nöjd och det deklarerades högljut. Slutade med att mannen tog honom och så gick de upp till andra våningen för att söka reda på någon bok. Alla tanter han mötte lär ha ojjat sig över en sådan liiiiten plutt. Är inte folk van i jeppis att papporna tar hand om sina barn?
 
Man får börja försiktigt i alla fall. Någo dag måste vi ut på det stora äventyret att åka till grannstaden då vi behöver vissa saker vi inte hittar här (läs spisskydd, en spegel till bilen så man ser båda barnen, plus lite annat smått och gott)
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka HÄR om du vill kontakta mig
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Free Traffic