Veckohandla med en ettåring

Onsdag = veckohandling
 
En i familjen ÄLSKAR att åka och handla. Redan när vi är i källaren vid Prisma börjar han spana runt omkring sig och skrattar åt nästan alla han ser. Många är de tanter som han har charmat i hissen på väg upp eller ner. 
 
Än så länge gillar han att sitta och titta runt sig. Man får bara se upp så att man inte ställer kärran för nära någon vara, för då kan de hända att man plötsligt har en massa varor i kärran som man inte planerat att handla. Ser han nått barn så nästan trillan han ur kärran då han försöker följa dem med blicken vart de än går. 
 
Går man iväg till en annan hylla är de rätt lätt att hitta tillbaka till mannen och G, det är bara att lyssna efter hans babbel. För han pratar MYCKET och ganska högt. 
 
Kommer han åt inklöpslistan snor han den gärna. Säkert för att inspektera att man kommit ihåg att skriva upp bananer och blöjor. För länge skall den inte vara i hans nypor, då är risken rätt stor att den A är söndertuggad, B ligger strimlad i småbitar på golvet. 
 
 

Bästa solglasögonen till en ettåring?

Känns en aaaaningens ironiskt att skriva detta inlägg just nu med tanke på att de plötsligt började toksnöa därute. För en timme sedan var vi dock ute på en timmes lång promenad i solskenet och insåg att vi behöver skaffa nua solglasögon till G. Solen ligger så lågt ännu på dagarna att han fick solen i ögonen trots att vi fällde ner solskyddet till max (och då såg han ju inget i stället stackarn)
 
De vi köpte förra sommaren är för små och vi lyckades aldrigt riktigt få dem att sitta kvar. Tog väl 5 min så hade han lyckats dra dem av sig. 
 
Så vilka modeller rekommenderar ni till ett aktivt barn. De skall fungera i kärran på promenader, i sandlådan gissar jag och när vi åker bil. Behöver inte vara de dyraste på marknaden men inte heller den billigaste variantern som går sönder stup i kvarten. Är ju frågan om ett litet barn så knappast kommer de att behandlas speciellt milt
 
 

Trött mama-en av DE där nätterna

I natt var en av DE där nätterna. Vet inte om de var vädret med omslag och blåst som gjorde nattsömnen svår eller om det fanns andra orsaker (läs utvecklingsfas)
 
När jag kom för att lägga mig i går kväll låg gossen på tvären i sängen. Vände honom rätt väg då de bara brukar innebära att han vaknar av att han inte kan svänga på sig. De hjälpte inte för en knapp timme senare låg han på tvären igen, fastkilad vid både huvud och fötter. Vände gossen rätt väg. Men tydligen var de en natt där man skulle ligga på tvären för de upprepades ett flertal gånger. Ett tag låg han upp och ner i sängen men inte heller de var 100% bra tydligen
 
Halv 4 i natt vaknade jag av att jag fick en bok i huvudet. De var helt klart en signal att han inte ville sova (ensam) mera. Bara att lyfta upp och maka sig till sidan. Inte helt sugen var han på att sova vidare men lite halvslummer fick i alla fall jag till ett par timmar innan de deffinitivt var dags för väckning klockan sex. Ibland bara älskar man småbarnslivet *irroni*
 
De största mysteriet är hur någon som sovit så lite och så oroligt kan ha så mycket energi och vara så totalt redo för kaos och jaga runt katterna. 
 

Huvudsaken är att man är ute (och mössan)

Väckte stackars G när han sovit i nästan 2,5h. Tanken är att han gärna skulle få sova i rimlig tid i kväll också. 
 
Vi samlade sedan våra kraften för att föra ut alla skräppåsar. Blev både en och två påsar + bioavfallspåsen och så lite annat smått och gott. Inte lätt att balansera allt de under en arm samtidigt som man drog pulkan med andra handen. Fick stanna lite nu som då för att plocka upp de jag tappade på vägen. Tycker dock de är rätt behändigt att bara lägga G i pulkan när man inte dirket har några långa ärenden. Han får lite variation på det sättet. 
 
Sedan slog snilleblixten till att vi kunde ju passa på att bygga en snögubbe på bakgården. Eller snilleblixt och snilleblixt. De innebär att jag fick plumsa hela vägen runt huset i 40 cm snö som var oplogad dragandes på pulkan. Nu slipper i alla fall halva huset lätt till roskistunnorna om vi säger så. 
 
Snön var dock lite för kall för att de skulle gå att göra snögubbar, Får vänta med de tills i morgon. Massa snö har vi i alla fall och ingen har ännu varit där och lekt i den. Testade att göra en snöängel men de var tydligen jättefarligt. 
 
 
För att komma ner på samma nivå som G fick jag helt sonikt lägga mig raklång i snödrivan. Tur man hade lång jacka och tjocka vinterutebyxor (tack den som uppfann ytterbyxor med hängslen, då gör de inget att man inte kan knäppa ihop dem)
 
Bästa stället är ändå verandan på framsidan om du frågar G. Troligen för att han kan krypa runt där obehindrat och så är de inte så mycket snö i vägen. Kanske man skulle satsa på att hänga där på dagarna i stället. Huvdsaken är ju att man är ute och får frisk luft, inte vad man gör. Får fixa en stol men ett varmt fårskinn till mamma bara. Och kanske babysäkra terassen liiiiite grann. Men bara lite. 
 
 
 

Får man adoptera bort sitt barn?

I dag har varit lite en sådan dag när man mest har velat dra täcket över huvudet och gömma sig till morgondagen. G har varit gnällig hela dagen och mest velat vara i famnen eller bli buren. Mamma har varit på lite dåligt humör, rastlös och börjar känna av fogarna redan. 
 
Innan läggdags drog vi ut halva bokhyllan över hallgolvet och öppnade alla cd fodral så snabbt vi bara hann. Som avslutning tog de över en timme att lägga honom. Inget skrik eller gråt utan han låg mest och rullade runt och bökade med fötterna. Försökte undvika att han träffade magen. Mannen somnade först
 
Enligt appen wonder week är vi mitt inne i ett utvecklingssprång och de är "bara" 25 dagar kvar. Kanske man borde låta bli att läsa sådant uppmuntrande. De positiva är ju att de är en fas som går över.  Fattar jag de rätt så borde han bli lite mer självständig efter detta språng och leka mera på egen hand, även om han börjar vara bra på det i korta stunder redan nu. 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog
Klicka HÄR om du vill kontakta mig
Free Traffic bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Free Traffic
Free Traffic