Marias liv -

För att hänga med måste vi backa bandet lite. I oktober ifjol blev jag tvungen att ta bort min häst. I ett halvår gick jag runt och glodde i väggen och kände mig rastlös. Då trillade toffe in i mitt liv, en stilig finnhäsherre som jag tog på foder. Livet tog en ny vändning och jag kände att jag inte riktigt hade råd att köpa honom så han blev såld till tredje part och kommer att flytta om ett par veckor.

En kväll för tre veckor sedan satt jag och slösurfade på hästannonser och fick syn på en finnhästdam, 90 min restid bort. Förra söndagen kombinerade vi farsdag med att åka och provrida. Trots att provridningen inte varade mera än 15 min i en hal gräshage och att hon testade mig en hel del fastnade både jag och mannen för henne. Efter att sovit på saken både en och två nätter blev de bestämd. Hon skall bli vår

Så igår, lördag morgon packade vi bilen, mutade den med lite extra motorolja och åkte för att hämta en transport.

Matpaus i oravais, halvvägs

Vä framme och alla papper påskrivna och alla klappat farväl var de dags att lasta. Lite spännande då hon inte var riktigt med på noterna, men säg den mat som en finnhäst kan motstå. Snällt stod hon hela vägen.

Väl framme var hon pigg och nyfiken på de nya stället. Tittade runt omkring men lyssnade bra. Vi promenerade några varv på ridplan för att kolla att resan gått bra. Resten av hästarna var ännu ute så hon fick gå i en hage med lite hö.

Både jag och mannen var trötta och hungriga (gällde även bilen) så vi kopplade lös släpet och tankade bilen och mat till oss. Efter lite vila tillbaka till stallet, nu hade hon fått komma in. Lite stressad men de är rätt naturligt. Plockade ur bilen och på med transporten för att kunna lämna tillbaka det.

En lång dag blev det och mäkta imponerad av hur skicklig mannen är på att backa med släp, och bara andra gången han kör häst.

Resultatet blev i alla fall Jasuska. 11 årigt finnhäststo