Livets med och motgångar-när livet inte blir som man tänkt sig

Vi är lite trögstartade idag jag och G. En av oss gick runt i pyjamas och onepice ännu kl 13 idag, och det var inte husets minsta invånare om vi säger så. Rätt skönt med en dag utan måsten, resten av veckan är de full rulle. Vi har just kommit in efter en timmes promenad i sakta mak. Vädret blev ju riktigt bra med strålande sol och ett par minus grader. Och medans han sover har jag smaskat i mig lite tårtrester och en tekopp
 
Över den tekoppen började jag fundera på livet, och hur de kunde varit. För om de som många inte vet om är att i stället för en två månaders baby, kunde vi just nu suttit med en 8-9 månaders liten knodd. Gustav är vårt andra barn, men på samma gång vårt första
 
I september 2016 fick vi vårt ”första plus på stickan” och vi skulle bli föräldrar i slutet på maj. Vi var båda spända och nyfikna. Jag skrev in mig på mödrarrådgivningen och kom hem med en massa papper om ditt och datt. Vi fick en tid för vårt första ultraljud som vi såg fram emot med spänning. 
 
Men de gick inte som vi tänkt oss. En morgon, den första november tror jag det var, vaknade jag i ett blodbad bokstavligen. Åkte in till akuten 6 på morgonen och fick höra att allt är nog normalt, tyvärr hade de inte tillgång till ultraljud men bedyrade att en blödning är inget att oroar sig för. Men om de blir värre så får vi återkomma (blödde rätt rejält så undrade hur de menade med värre?) Dagen gick långsamt, jag låg mest på soffan och bara var. 20 på kvällen åkte vi in på nytt. Nu blev vi skickade vidare och fick äntligen kolla läget. Ingenting hittades så fick remiss att ta hcg följande dag, som låg på 230, borde varit närmare 300 000, nytt prov några dagar senare så hade de sjunkit till 38.
 
Domen blev att vi förlorade vårt barn i vecka 10+3. De man inte vet är om de var ett ”vanligt” missfall eller en så kallad mised abortion där fostret dör men kroppen fortfarande tror att man är gravid. Orsaken vet man inte heller men personer med EDS har en ökad risk för missfall och läst om många som får sena missfall, upp till vecka 20. 
 
Missfall är ett tungt ämne att ta upp. Det är inte direkt något man drar upp vid ett middagsbord. Själv har jag inte direkt pratat om det heller. Närmaste vet och ibland har de kommit upp i någon diskussion.  Det är inget jag vill hemlighålla och kanske är de bra att tala mer öppet om att de inte alltid går som man tänkt sig. 
 
Får vara tacksam över att vi fick G sedan och faktiskt blev gravida igen rätt snabbt efter med honom. 
 
G fyra timmar gammal
 

Publicerad av Maria

Tvåbarnsmor G född december-16 T juni-18 Förlossningsskada. EDS. När jag inte jagar mitt barn står jag i köket och tillreder smaskiga grytor, både med och utan kött. Finns tid över kanske jag plockar fram ett garnnystan. Men oftast fastnar jag scrollandles med telefon

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: