Fingerfood, en geggig historia

Till lunch har jag börjat köra med konceptet, du får äta själv. Dvs för att han skall vara sysselsatt en stund så att jag får äta min lunch i ”lugn och ro” och på samma gång får han testa på att äta lite själv. Han kan ju inte leva på burkmat livet ut. 
 
Tycker det är svårt att komma på VAD man skall ge, vill lätt bli samma sak varje dag. Är dessutom osäker på hur mycket han får i sig och om han är mätt efter att ätit själv. För i mina ögon ser de ju som att 99% av maten ligger antingen på golvet, utsmetad på brickan eller är inkletad i hans hår efter att måltiden i klar. Får väl komma ihåg att redan en pastaskruv måste ju vara mera mättande (fylla upp bättre) än en tsk pure. Och är nog bara ibland han klagar och visar att de skulle få vara lite mera. 
 
Idag blev de mest vegetariskt. Kokt pasta med lite kokt blomkål och broccoli. Tomat och gurka. Och ett halvt knäckebröd med leverpastej på. Smått och blandat och nog för mycket mat totalt men han får ju välja och känna på lite olika texturer och smaker. Är svårt att koka bara tre makaroner och en halv broccolikvist
 
Efter måltiden. Blir att sanera både hus och hem när man är klar.  Också en orsak till att middagarna är på burk. Jag har högre toleransnivå på kaos vid matbordet. 
 

Publicerad av Maria

Tvåbarnsmor G född december-16 T juni-18 Förlossningsskada. EDS. När jag inte jagar mitt barn står jag i köket och tillreder smaskiga grytor, både med och utan kött. Finns tid över kanske jag plockar fram ett garnnystan. Men oftast fastnar jag scrollandles med telefon

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: