Mina barn skall aldrig gå på dagis

Lite så är känslan här hemma just nu. Vi håller ännu på att snyta och snora oss dagarna i ändan. Så här ser det ut på morgon. Tempkoll, ögondroppar, nässpray och snorsug. Ingen ända på det hela
 
Jag är ju helt klart den som drabbats värst och får nya symptom nästan varje morgon. Idag vaknade jag av öronvärk utav helsike och trodde nästan att trumhinnan hängde utanför för så ont gjorde det. Så när klockan var 8 kastade jag mig på telefon för att ringa HVC och få en läkartid. Damen var först lite tveksam till att överhuvudtaget ge mig en tid då jag ”bara” haft öronvärk ett par timmar. Men när jag berättade om mina andra symptom var det mera okej. Pojkarna fick komma med på samma resa då G hostar så han tappar andan på nätterna och T är lite slö med att äta.
 
G sprang glatt fram till läkaren när de blev vår tur och höll honom i handen på vägen in. Där och då tog sedan kärleken slut. Han gallskrek sig genom besöket för läkaren hade mage att LYSSNA på lungorna OCH TITTA i öronen. Inget mer med det och fick luftrörutvidgande spray till natten. 
 
Mamma hade ingen öroninflammation, nog vätska bakom trumhinnan men inga tecken på inflammation. Bihållorna också svullna och lite röd i halsen. För säkerhetsskull blev jag ivägskickad på ett snabb-CRP för att kolla infektionsvärdena. 
 
Där trillade vi alla av stolen, mamma också. De var nänmligen 89. Är man frisk skall de ligga under 8 (och en virusinfektion ligger ofta på under 50) Så någon lite bobba hoppar runt i min kropp. SÅÅÅ sjuk kände jag ju mig inte och skulle inte öronen bråkat idag skulle jag knappast åkt in heller. Diagnosen blev misstänkt lunginflammation, 10 dagars antibiotikakur och en lungröntgen på köpet. 
 
Då jag hade så höga värden fick vi återvända med G för att även testa hans CRP. Han tyckte det var en V Ä L D I G T dålig idé. Tur man är okänslig på den punkten och inte bryr sig om skrikande barn utan bara håller i honom. Hans värde var 29 så virusinfektion och avvaktar i fall de skulle bli sämre
 
Läkarn var inte helt nöjd med T, då han var så liten och så rosslig så mannen fick gå över till akutsidan med honom under tiden G fick sina prover tagna. Enda minuset där var att även min telefon kom med så jag hittade dem inte. Man har som tur tal i mun och efter lite sökande hittades de inne i ”ensihoitorummet” dit de för ambulanspatienter. Mannen tog G så jag fick åka upp en våning på röntgen och sedan åkte de två ut på en tupplurkörtur. 
 
T och jag fick snällt vänta på hans blodprovssvar. CRP på 20 men annars ok. Tempen låg på 37.7 så den skall vi hålla koll på, får inte gå över 38 grader. Gör den det skall vi komma in igen
 
Nu då, nu MÅSTE vi väl bli friska någon gång? Trötsamt det här med dagisbobbor. 
 
Lite frisk luft är alltid bra så vi traskade iväg till parken efter middagen. Jag och T satt på en bänkt medans mannen och G röjde runt. 
 
Fick i misstag med alla fyra på en bild
 
 

Publicerad av Maria

Tvåbarnsmor G född december-16 T juni-18 Förlossningsskada. EDS. När jag inte jagar mitt barn står jag i köket och tillreder smaskiga grytor, både med och utan kött. Finns tid över kanske jag plockar fram ett garnnystan. Men oftast fastnar jag scrollandles med telefon

Delta i diskussionen

2 kommentarer

  1. Jag känner igen mig.
    Vi har oxå blivit drabbade mycket i år.
    Magsjuka 3 ggr redan plus förkylning nu.

    Inte lika illa som er. Usch låter inget vidare. Ninfår krya på er.. hoppas att ni kommer må bättre snart..

    Gilla

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: