Marias liv - Sover ni alla i samma rum 😶

Satt och läste på ett forum för förädrar. Där kom frågan upp när man skall flytta ut sina barn ur sovrummet och hur man gör det smidigaste. Var dessutom så att man undrade om barn som bara var några månader om det inte är dags nu för dem att flytta ut och få ett eget sovrum.

Varje gång jag läser dylika inlägg blir jag bara så förvånad. Vad är poängen med att flytta ut så små barn och lära dem att sova själva? Medans man som förälder (oftast) ligger kvar i dubbelsängen och sover med sin partner. Var är logiken. Och hur bra nattsömn får man om man måste kuta upp och trösta i ett annat rum? Jag sover ju dåligt för tillfället för att T är orolig på natten. Och då ligger han max 10 cm från mig

Vi har ju lite lekt med tanke på att de båda skall få eget rum till sommaren. Då skulle de vara 2,5 år och 1 år. Den yngre av barnen har redan nu den bättre nattsömnen så kan fungera. Får väl börja försiktigt med att de sover dagssömnen där

Sovrummet är en "aning" på hälft. Tog 8 månader att få upp gardiner där

Så här ser det ut hemma hos oss. G ligger fortranade fast i vår säng men på mannens sida (som han galant klättrar över nästan varje natt för att landa mitt i sängen men på min halva) Jag har Ts säng fast i min med ena långsidan borta. Kan ju säga att man deffinitivt inte skall vara gravid för att få ut nått ur min garderob, är ca 20 cm mellan späjälsängen och dörren. Nej inga barn på G här, men brukar skratta varje gång jag skall klämma in mig efter kläder

Vi hade ju köpt en bedside crib åt T. Den växte han ur på 4 månader så blev lite kaos. Tanken är att de skall dela rum i framtiden men vi har rätt små rum här och dåligt planerade ur den synvinkeln. Så när jag hittade en billig högsäng på loppissida slog jag till. Fick den tom hemkörd.

Skulle vara en barnmodell, men enda barn med den är nog att man bara får väga max 50 kg för att sova i den. Annars är den 80 cm bred och 2 m lång. Så vår plan att klämma in den i sovrummet och låta G sova där tillsvidare gick om intet. Den rymdes inte in 😝. Men då hade köparna redan hunnit hämta bedsiden. Paaaaaniiik.

Nå löste sig, G fick en ny säng och T sover i Gs gamla. Som för övrigt är samma säng som jag och mina syskon sovit i.

#1 - Kirsi 2019-01-05

Åh, jag håller så med dig om de tankarna. Och jag har fått slåss för min åsikt så många gånger. Mina barn är stora nu, 18 och 14. När de var små så hade de sin spjälsäng i mitt sovrum, intill sängen, men de sov ytterst sällan i den utan sov bredvid mig. Spjälsängen byttes mot en växa-säng, också den var ställd emot min säng. En stund hade vi resårmadrasser på golvet 90+90+120 cm. Det var en familjesäng.

Jag har varit gift 2 gånger och både ungarnas pappa och styvpappa ville att barnen skulle sova i egna sängar i egna rum. Men nej. Jag märkte ju att de inte mådde bra av att sova själva. De har alltid sovit bredvid mig och vi har heller aldrig haft såna problem med nattning, nattvakna ungar eller tidigt uppvaknande som till exempel min syster har med sina barn.

Mina barn väljer numera att sova i sina egna rum, men skulle det vara så att de någon gång vill sova bredvid mig, så är de välkomna. Jag bryr mig inte om deras ålder, är de i behov av närhet och trygghet på natten, så är det min uppgift som mamma att ge dem detta.