Tuttu, paitu och pupu-nin

Jag är väl egetligen inte den som skall klaga över att mina (eller i alla fall det mellersta) verkar snappa upp en del dialektala ord på dagis. Jag pratar ju själv en helt annan "dialekt" än mina egna föräldrar. Eller jag pratar standardspråk utan dialekt alls och får faktist ännu idag frågan om jag kommer från södra Finland, trots att jag bara bodde där de fem första åren av mitt liv och spenderat över 30 år i österbotten. Pratar väl inte heller som en åbobo, men för "fint" eller vad man skall kalla det för att vara en äkta jeppisbo
 
Nåja det där var ett sidospår. Men mellangossen har börjat snappa upp en del ord på dialekt från dagis och han kan bli riktigt rosenrasande om man säger att nej, det heter tröja, inte paitu och är tutten (nappen) borta kommer det ett NEEEEJ tuttu.
 
Hur är det med era barn som växer upp i en annan ort, med en annan dialeket än vad ni själva talar? Har de mer och mer övergått till ortens ord och språk eller talar de samma som ni? Väljer ni då att "rätta" era barn eller finner ni er bara i det. 
 
Jag stack ju alltid ut med mitt språk under hela min uppväxt. Orsaken till att jag pratar högsvenska är den att mina föräldrar inte trodde att jag skulle klara mig på en bred österbottnisk dialekt i södar Finland, vilket troligen var sant. 
 
Barnen blir kanske mer en i gänget om de talar ortens "språk"? Vad säger ni
 
Två jeppisbor och en vasabo som samlas för lite spel. 
 
#1 - Fröken Rödlök

Oj, det kan ju bli riktigt ordentliga bråk om man har olika dialekala sägningar. Eller roliga diskussioner. Minns när jag bodde och jobbade i Småland och sa till mina kollegor att jag hämtar spännerna. Och de fattade inte alls. De påstod att det heter spann och hinkar. Vi fick t o m googla för att bevisa att det heter spänner också. En spann flera spänner. Iaf i Halland.

#2 - Elina

Vi bor ju i en annan stad än vad vi kommer ifrån, så vi har en annan dialekt men tycker inte dottern snappat upp något direkt

#3 - Marlene

Vi har svenska som modersmål men reser mycket så vi bad faktiskt en av våra skotska kompisar att bara prata engelska med barnen och de svarade honom på engelska precis som hans egna barn. De lärde sej språket i nästan samma takt som hans ungar och pratade sedan engelska redan i 5-årsåldern när vi var ute och reste. Så himla bra! Språk är så värdeullt att kunna :-)

#4 - Mina

Jag är från Värmland och har bott i Stockholm de senaste 20 åren. Jag har själv, utan att ens tänka på det, fasat ut min dialekt. Visst kommer det en del värmländska ibland som även barnen snappat upp. Annars är det rikssvenska som dominerar här hemma 😀

#5 - Yasmine mamma till dennis och angelina

Det kanske stämmer att man mer blir en i gänget om man pratar samma ort språk. Kan inte direkt jämföra då jag och barnen pratar samma. Men när man har olika ord för olika saker blir det lätt kul.
Hoppas du får en super fin helg

#6 - Amanda

Jadu, jag har ju inga barn men om jag hade och de började prata en annan dialekt så skulle jag nog inte försöka ändra dem. Lite kul ändå när barnen tar upp olika dialekter :)

#7 - Blondina

Har som sagt inga barn så kan ej svara på de däremot har folk reagerat då ja pratar med mina vänner ifrån Norrköping i tele, ja som har bott där i typ 3 år då kommer min Östgötska fram hahah och ja ska märker de inte 🤣

#8 - Madde

Dialekt är ju svårt att styra över, och visst påverkas det av alla runt omkring. Tycker ändå det är lite charmigt med det.

#9 - Fnulan

Jag är skåning och mannen Östgöte. Här blandas dialekterna härsan tvärsan. Till och med jag har bytt ut några ord som är bättre på Östergötlands sätt. Så roligt det är med dialekter haha=)

#10 - malmflod

Jag tror att man lär sej det språket där man bor jag har en blandad dialekt men jag själv pratar inte som dom gör där jag bor en typ av värmländska jag själv pratar mer rikssvenska

#11 - Popprinsessan

Tycker inte alls att det är konstigt att barnen pratar som man gör där de växer upp, tycker att det känns helt naturligt.

#12 - Mirre

Ja det känns igen, vår dotter kan säga viss saker och hon kan ju också säga ord som inte blir rätt och nu när hon är så stor och börjat skolan kan hon bli väldigt frustrerad då man måste rätta henne

#13 - Kamilla

När jag precis flyttade till Stockholm för 28 år sedan pratade jag nog mellansvenska men vissa Smålänsdka ord kom ofta och barnen på min förskola förstod inte alls vad jag menade. Mina barn pratar Stockholmska och det har säkert jag också börjat göra efter alla dessa år. Visst kommer visa saker ibland då man kanske hör att jag är uppvuxen på annan ort.

Powered by Jasper Roberts - Blog