Allt eller inget personlighet
Handen på hjärtat är jag nog en person som är antingen allt eller inget person. Går jag in för nått så gör jag det till 110 %. Köper tex all nödvändig utrustning för att testa en ny sport osv. Och så gör min adhd att jag orkar i två veckor och så blir projekten liggandes. Fråga inte HUR många halvfärdiga "UFON" de ligger i mina stickkorgar (läs instoppade i diverse skåp) bara för att jag hittar ett nytt mer spännande projekt.
Nåväl. Har ett tag gått och grubblat på att klippa mig. Planerade redan i somras att kapa håret men de blev aldrig av och med corona så försökte man ju dra ut på det.
Men i måndags fick jag ett infall och som tur hade frissan tid för mig bara ett par timmar senare. Risken är annars rätt stor att jag skulle gjort slag i saken själv för har gått och sneglat på klippmaskinen i skåpet som mannen använder gör att klippa sitt hår.
Kan ju börja med den obligatoriska hos frissan selfien.
Hade dottern med mig, tanken var att hon skulle sova för var hennes sovtider, men nope och nepp. Blir ju aldrig som man tänkt sig. Som tur var hon mestadels nöjd att ligga i babyskyddet som jag hade på vagnen, hon kom ju upp i bättre höjd då. Lite slumrade hon nog till också.
Detta var utgångsläget. Senast jag klippte mig var i juli 2018, dvs när T var 4-5 veckor gammal. Och en amning-graviditet-amning senare så tjaaa. Håret tar stryk
Svårt att få en riktigt bra bild på efter. Men de blev kort. Väldigt kort. I nacken är det nog ställvis inte mera än 1 cm långt. Max. Lite pixie inspirerat men inte riktigt.
