Är jag kanske utbränd i alla fall

Har varit lite kaos på sista tiden. Tycker jag inte gör annat än att springa på diverse möten gällande min hälsa. I förra veckan var jag onds-tors-fred till arbetskliniken för att fundera på hur min framtid skall se ut. Tydligen skall man dock behöva 16 dagar för att riktigt komma fram till nått, men jag hade bara blivit beviljad 4 (för jag hör ju till pensionsbolaget och inte till kela bla bla bla och då skall de köpas tjänster hit och dit)

Nå, vad kan man komma fram till på fyra dagar. Inte så värst mycket tyvärr. Var bara en massa intervjuer och så fick jag fylla i lite papper, det senare mest för att få tiden att gå tror jag. Vet inte vad en mindmap kan säga om min arbetsförmåga direkt

Nå, som tur hade jag faktist i måndags uppföljning av den rehabilitering jag hade i våras, snabbt möte med sjuksköterska, fysioterapeut och sedan hela teamet en timme. Där hände det lite saker i alla fall. En massa papper skall skickas hit och dit. Och läkaren bestämde att jag nog inte är arbetsför just nu. (Alla papper jag fyller i visar på utmattning tex)

Den stora chocken var hur länge han sjukskrev mig. Jag skall alltså ”gå hemma” till den 28.2.2020 :O Trodde han menade några veckor, eller kanske en månad. Men nej, fem månader för att byråkratin kanske hinner rulla. Skönt att slippa stressen med att vara arbetslös i alla fall

Och nu när jag börjar landa lite i det så inser jag att fy vad trött jag är, senaste årets stress med att inte veta hur jag skall göra i framtiden har tydligen påverkar mig mer än jag trodde.

Får jag vila nått då. Nej. För plötsligt skall alla enheter träffa mig, helst på samma dag. Idag har jag varit till tandläkaren. I morgon är det röntgen av händerna för att utesluta artros. Nästa vecka är det igen röntgen, fast käken (planering av visdomständer) samt fysio. Plus möte med ergoterapeuten för nu bedömning av finmotoriken.

Ligga och vila på soffan förekommer nog inte ännu i min värd, men kanske vi hinner lägga in det i slutet på månaden. Tur att jag är sjukskriven så att jag orka.

Nya tider

Först, tack till alla som fortsätter komma in och kolla om jag skrivit nått, bra kämpat till er och tack för att ni finns.

Nu är det nya tider här i familje. Vi har inte bara ett, utan till och med två barn på dagis. I förra veckan skolade vi in båda barnen och denna vecka går G själv. T har vi valt att ta en lite längre inskolning med i och med att han inte är van att vara ifrån mig. Men det har gått bra och idag skall han vara där i 90 min ”själv”

Frågan är. Vad skall jag göra på dagarna nu då? Får ju plötsligt en massa tid utan skrikande ungar. Nu är det ju inga långa dagar de kommer att vara där, 20h i veckan har vi rätt till just nu

Men eftersom de är på dagis nu så innebär det kanske att jag kommer ha tid för att blogga mer än en gång varannan månad *skrattar*

Har ni några tips på vad jag skall fylla mina dagar med?

Borde man införa hemmafru som ett yrke?

Började fundera idag när jag stod och manglade lakan och handskar. Älskar känslan av nymanglade lakan i sängen, eller att använda den släta ärvda linnehandduken när man torkar i köket (vem manglar föresten mera? är det en utdöende gren?)

Men då började jag som sagt fundera. Borde man införa hemmafru som en legitim yrkesgrupp. Säger inte att de måste vara en kvinna som utför den befattningen dock så ingen börjar klaga.

För ärligt talat. Med dagens ekorrhjul. Hur hinner och orkar man med både hus och hem, familj samtidigt som man jobbar. Och med orkar avser jag inte att man stupar i säng på kvällen eller den enda aktivitet man orkar är att slötitta på ett mycket dåligt tv-program. Detta bara för att kraven är att båda skall jobba och slita ut oss.

Om man tänker tillbaka för 50 år sedan. En jobbade och en skötte hushållet. Men trots de fick man mat på bordet och kläder på kroppen. Man hade kanske inte råd att resa på en söderresa varje halvår men var de lyckligare om man jämför med idag?

Idag när vi har lån för 100.000 tals € per person, idag när vi skall förverkliga oss själva och visa upp det perfekta livet på Instagram.

Skulle samhället må bättre om en stannar hemma och sköter markservicen till 100%? Om man drar ner på all lyx. Skulle man klara det ekonomiskt? Måste man ha nyaste bilen, snyggaste telefonen och största huset?

Hur kommer man tillbaka

Hur gör man när man inte bloggat på en evighet. Skall man bara klampa in och lossas som att de regnar och bara börja skriva på nytt om allt som händer just nu.

Eller skall man börja med en massa ursäkter och förklaringar till VARFÖR man inte bloggat på senaste tiden. Komma med en massa undanflykter att pga si och så har jag inte kunnat göra detta, men att NU, NU kommer saker och ting att förändras och nu kommer jag verkligen att sattas på bloggen och skriva femtioelva inlägg per dag. BASTA

Lite lika som med det där mailet man borde svara på, personen man skulle behöva ringa för ett jobbigt samtal eller de där sms som legat oläst en vecka bara för att man inte orkade hitta på en ursäkt att inte gå på kaffe.

Kanske man skall skriva om allt som har hänt den senaste tiden. Som ett uppsalingsrace. Om hur vi firat vår ettåring med släktkalas där vi slät en vecka med att få i ordning vår bostad. Eller om hur vi spenderat tid med barnens kusiner (och därtillhörande vuxet sällskap) när de varit här. Borde inlägget också inkludera alla våra drabbningar vi har just nu och besöket till rådgivningen.

Eller skall jag bara förneka allt och påstå att alla inlägg jag tänkt skriva, ja de smälte bort likt glass i solen. För nu är det varmt skall ni veta gott folk.

Bästa alternativet är nog ändå att en solig dag sätta sig med en röd boll under trädet och bara njuta av nuet. Hoppas på att bloggen på nått magiskt sätt uppdaterar sig själv och att innehållet blir spännade

Äntligen

Efter mycket om och men har jag nu flyttat bloggen till en WordPress blogg. Tog sin lilla tid att först föra över alla gamla inlägg, bara att skapa transportfilen tog en vecka.

Och då jag bloggat på eget domän skulle de pekas om. Valde att föra över det till WordPress vilket också lade till tid. Nu borde de förhoppningsvis vara under kontroll igen.

Men blev så trött på att de hela tiden krånglade. Ibland kom jag inte in på min egen blogg. Eller som nu senaste tid när statistiken inte fungerat. Vissa dagar har de varit en skillnad på 90 % om man jämfört följare på bloggen och på google analytics. De har i sin tur gjort att jag bara rasat på diverse topplistor (och de i sin tur gör ju att man kan tappa ev samarbeten)

Nu hoppas vi att allt skall fungera. Har aldrig tidigare jobbat i ett wordpressdokument så hela sidan är nog ännu under konstruktion. Tex är ju min header väldigt mörk, fattar inte hur man skall få till den ljusare. För ändrar jag till att den automatisk skall förbättra de blir den gul i stället. Så se detta lite som ett renoveringsobjekt som inte är klart ännu.

Titta på amerikanska Netflix?

*I samarbete med VPN-Suomi*
 
(För mina svenska läsare, kolla längst ner på sidan för information för er)
 
Alla vet väl om att utbudet på netflix är betydligt större i USA än i Finland och Sverige? Se bara på diagrammet under. Det talar ju sitt tydliga språk. 
 
Land TV-serier Filmer
Finland 339 1757
USA 1326 4339
 
Men det har vpn-suomi gjort bot på. Genom att använda deras VPN kan man enkelt förflytta sig runt i värden och se utbudet av andra länders filmer. Jag som älskar barnmorskan i east end blir överlyckligt att hitta att på den amerikanska sidan finns det 7 hela säsonger och julspecialen för den 8 säsognen. 
 
 
Hur gör man då för att komma åt netflix? Enkelt. Gå bara in på netflix vpn och följ instruktionera på deras hemsida. 
 
 
 
Och för mina svenska läsare. Misströsta inte. Ni hittar samma funktioner på https://vpn-sverige.se/ 
 
 
 

Värdens tråkigaste mamma

Röd dag i går sade de. Inget som jag märkte av direkt. Bor man tillsammans med en tre-skiftare finns det ingen skilland på vardag och helg. Jobbet måste göras. Så gubben jobbade igår och jag och barnen var ”lediga”. Så ledig man nu kan vara när man går hemma hela dagarna
 
Inledde dagen med att gå till det som förhoppningsvis skall bli barnens dagis till hösten och lekte lite på gården. JÄTTETRIST tyckte G och jag kan nog hålla med, fanns inte så mycket att göra där. Kräver nog lite fler barn för att de skall bli kul. 
 
Hade packat med lite mellanmål åt oss så de slank nu ner. Promenderade sedan iväg till SALE för att handla lite bröd och bananer. Bra motion i motvinden, flexade in 6000 steg på den promenaden, vilket är det dubbla mot vad jag har som dagsmål. 
 
Efter att ha hängt lite på vår egen gård blev det dags att gå in och laga mat. Sedan fick jag fnatt på hur det såg ut här hemma. Sand i drivor på golvet, inte en skymt av att jag faktist dammsög hallen och köket igår. 
 
Bara att kavla upp ärmarna och ta itu med eländet. i TRE!!! timmar höll jag på att städa. Inte de lättaste att dammsuga med två barn varav en skall åka dammsugare och den andra just har hittat on/off knappen. 
 
Man riktigt såg på G HUR trist han tyckte det var att mamma städade och inte jagade honom, när barn hänger upp och ner i soffan är det illa. Som tur var städade jag fram lite ”nya” leksaker mellan varven så dagen var räddad stundvis. Varför ser inte barn sina leksaker om de ligger i en hög mitt på vardagsrumsgolvet?
 
Kaos, nej inte alls. Detta är från förra veckan innan vi fick upp skåpen på väggen, men kaoset på bordet och golvet hade inte försvunnit någonstans. Två veckor har vi varit utan vatten i köket, jättelätt att diska. Diskmaskinen står där och hånler lite åt oss nu. 
 
 
 
 

Ut på tur aldrig sur

Vem är du i familjen. Den som drar ut andra i friska luften eller den som blir utdragen? Jag är ju deffinitivt den första. Klarar som inte riktigt av att sitta stilla inne på soffan en hel dag. G är väl också lite mer som mig och trivs bättre ute i naturen
 
 
Som i lördags. Hade duggregnat lite hela dagen, men när ett barn börjar göra baklängesvolter ut ur soffan fick hela familjen dra på sig kläder och gå UT. Trots regn. Man behöver ju inte vara ute så länge, blev en 30 min promenad längs en ny stig som jag hittat. Fatta att detta är 5 min från vår ytterdörr
 
Samma med denna promenadväg. Nästan vid vår baktrappa, om vi hade en sådan
 
Man skulle ju nästan tro att vi bor på landet, men faktum är att det tar 7 min att köra in till ”centrum” Om nu jeppis har någt centrum att tala om 😉
 
Promenerar man 5 min åt andra hållet, ja då har man plötsligt sjöutsikt. Lite synd med badstrand. Vi SER den på våra promenader då den ligger på andra sidan viken, men skall vi ta oss dit är det 3 km eller så
 
 

Ursäkta, men är det okej om jag ammar här?

Räck upp handen alla ni kvinnor som ammat era barn och som kläckt ur er den meningen. Varför gör man det egetligen. Inte frågar man om det är okej att ta äta en banan vid cafebordet? eller om man dricker en klunk vatten på en parkbänk. 
 
För det är ju precis det som det är för ett barn. Det är mat och törstsläckare plus en massa närhet. Varför skall vi då fråga om det är okej att ge det till vårt barn? Ger man barnet flaska behöver man inte ”fråga om lov” utan det är mera okej att mata sitt barn när manten kommer ur en flaska. Kanske för att det inte involverar blottade bröst?
 
Med G hade jag sjävl svårt att komma över tröskel med offetlig amning. Kanske för att vi aldrig rikitgt fick det att fungera problemfritt. Var därför lättare att bara packa med en tettra ersättning. Han ammades till 75% och lite stöd på sidan om
 
T däremot har nog fått äta lite här och där. Skillanden är att denna gång fungerade allt, han såg inte en flaska före han var 7 månader och vi försökte få i honom välling. Han har dessutom varit en snabbätare och mycket sällan har vi ammat längre än 5-10 min per gång (om det då inte varit frågan om mysamning) Sedan har jag ju ett decemberbarn och ett junibarn så de påverkar kanske också
 
Amma en 11 månaders. Kan ju inte säga att de är en lätt uppgift alla gånger. I bland inkluderar maten all möjliga sorters akrobatik (jo han äter på bilden)
 
Nu har jag ett annat problem i stället. HUR slutar man. Som det är nu ammar vi ännu tre gånger på dagen och faktist *host* även nattetid. Jag är lite tudelad till det hela. Skulle ju vara skönt att sluta, för nu är jag lite bunden och behöver vara hemma vissa tider. G slutade när han var 11,5 månader men det var pga att jag var gravid igen och fick samandragningar av amningen. Samtidigt är de rätt mysigt. Och har egetligen ingen stress med att sluta. Är lite jo nej.