Sälja hästen

Ibland måste man göra tuffa beslut. Idag var en sådan dag. Som jag skrev tidigare är de mycket på det privata planet. En av alla de saker som de gällde var hästen. För några veckor sedan fick jag ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till. Eller först trodde jag att de rann ut i sanden för de skulle titta på andra hästar också. Men i onsdags fick jag meddelande att de kommer och ser på min häst
 
Hon blev i dag såld. Flyttar 300 km in, lite norrut i landet. Hon kommer bli ridskolehäst och tror de passar henne som handen i handsken (eller hoven i skon?) Vet att många har motstånd att sälja till ridskola. Har dock kollat upp och läst att jag kommit över om stället. Tittat på bilder. Och har som sagt varit i daglig kontakt med ägaren av stället och hon har ställt en massa vettiga frågor. Nu skall Jasuska gå på lektion för de kunniga ryttarna och de kommer utveckla henne mera. Vi skrev dessutom in en återköpsklasul i fall de vill sälja henne vidare. Då har vi förköpsrätt. 
 
Morgonen inleddes med veterinärbesiktning. Lite anmärkningar hittades, men hon är 13 år. Ren på böjprovet och stod mest och sov när benen böjdes. Svårt att hitta ett bra stället att springa på, glashalt överallt. Blev på vägen. Tur jag också hade skor med dubbar på. Kommer få betala för de i morgon, har redan nu ont i benet med misstänkt bursit. 
 
Men jo, de var nöjda med henne, hennes temperament så var bara att lasta på. Eller bara och bara. Så villig var hon inte att stiga på. Fick åka hästlastbil så de var lite spännande. 10 min tror jag de tog så inte farligt länge. 
 
 
Hej då Jasuska. Sköt om dig. Hoppas vi ses igen.
 

Körde lite NH igår

Hade så sabla ont i höften igår så fanns inte ens på kartan att rida. Säkert en kombination av vädret, överansträngning, trägolv, EDS och livet. 
 
Tänkte därför köra lite jobb från marken i NH-stil. Jag är verkligen ingen expert på det, gick en endagars kurs en gång men hästen jag hade med då ifrågasatte ledarskapet så fruktansvärt mycke då han aldrig haft en tydlig ledare att vi inte alls kunde göra de som var planerat (förlåt toffe) Tanken den gånge var att vi skulle lära oss öppna och sluta för handen. Vi fick i stället träna på att han överhuvudtaget skulle gå åt samma håll som jag. 
 
Nåja, de blev en parentes. Kontentan är att jag ännu inte vet hur man gör sidorörelser för hand på ett korrekt sätt. Igår flummde vi mest runt. Var lite tunnor uppställda på ridplan så vi gjorde volter runt dem, gick serpentiner runt kanistrar. Halt och ryggning utan påverkan av handen. Svänga på framdelen. Gosa. Stå i vattenplölar och sådan. Redan efter 20 min märkte man att hon faktist blev trött i huvudet så avslitade
 
Trötta hästen
 
Vattenpölar var de jo. Vi stod på varsin sida om den. Pirayorna åt nästan upp mig men hon klarade sig. Knashäst. Så svårt att jobba henne vettigt nu. Har ju regnat ”lite” så naturen ser ut som den gör. Ridplan är lite våt och plöar här och var. Och då kan inte madam gå. *suck*
 
När vi tränat klart och hon varit så duktig skulle jag lägga henna i hagen, ja då VÄGRA hon att gå in. Säkert 10 min höll vi på. Nepp sade hon. Billig häst någon?
 

När man lovat bygga ett stall

Okej. Riktigt så ”illa” är de inte. Men vi ger stallägaren en hjälpande hand med att fixa två boxar till. Eftersom de aldrig verkar bli vinter=kallt=snö=bättre hagar så skulle de vara optimalt om hästarna kan komma in och torka upp hovar och ben lite nattetid. 
 
Eftersom de finns fem hästar men bara tre boxar kan man själv göra matematiken. Ni behöver dock inte oroa er om att de skulle blåsa bort. Bla min häst går ute dygnet runt och har tillgång till en utebox där hon spenderar 90% av tiden. Dock ser hon ut att njuta de gånger hon varit inne i stallet en timme eller två för att torka upp lite. 
 
Så nu skall de byggas boxar. Och för att bygga boxar behöver man utrymme. Så för tillfället är vår uppgift att tömma ett uteföråd på grejjer. De inledde vi idag, denna stormiga dag. Men om man skall flytta grejer behöver man ha nått att ställa dem i. Har någon försökt fixa en presenning över ett tältgarage som glidld på sned när de blåser 17 m/s. Bra terapi för hästarna (bla min då) när de fladdrar precis brevid hagen. 
 
Vår lille byggmästare var med. Först satt han snällt på en filt höförådet när vi bar ut hinderstolparna. Sedan, när jag vände ryggen till, fick han en jädra fart efter pappa och kröp raka vägen genom den största vattenpölen. Nu har vi köpt regnbyxor, regnhandskar. Gummistövlar har vi sedan tidigare. Så månne inte vi klarar vattenpölarna nu.
 
Lånade hästskrämman (läs barnvagn) så vi i alla fall skulle slippa flera missöden. Efter två timmar gav G och jag upp och åkte och veckohandlade i stället. Pappa fick bli kvar och bära. 
 
När man hittar en katt som faktist vill bli klappad och som ligger kvar. Våra springer åt andra hållet när G kommer
 

Vissa dagar borde man inte hoppa upp på hästen

Idag var en sådan dag. Som vanligt fick jag börja med att dra ut hästen ut uteboxen. Bättre där än ute i hagen. Sedan när hon väl började gå så gick de med fart. Borstade och sadlade. Märkte att de var ”fel” tyglar på tränset men orkade inte gå och söka nya. Kan bara inte med gummityglar. Blev hackamore i stället för orkade inte byta tyglar mellan tränsen heller trots att båda hängde i stallet. 
 
Är ju fröken fisförnäm jag har, som vägrar gå om det är blött på ridplan. Skulle hon få välja skulle de säkert vara uppvärmd manege med ejderdunsbotten. Och ni kan ju gissa hur ridplan såg ut. Plask plask. Promenderade runt lite först för att kolla eventulla monster i vattenpölarna. Kan säga att den död häst går snabbare (infoga valfri svordom)
 
Kravlade mig upp. Märkte att höger ben inte var på humör. Klämde på de skadade området så fick nervsmärta. Vet sedan inte om jag var sned i kroppen eller vad de var men kände mig aldrig centrerad över henne utan lutade mot vänster. Höger skänkel fick jag inte att fungera pga att de klämde på. Vänster fungerade inte av någon annan anledning. Hästen gick som en snigel. 
 
EFter 15 min plågande gav jag upp. Varken hästen eller jag får ut något av en sådan dag i sadeln. Bättre att avsluta och börja om en annan dag
 
 
 
 

Familjeutflykt när hovslagaren kommer

Dagens projekt som omfattade hovslagare blev minst sagt kaotisk. Var först meningen att medryttaren skulle åka så att jag inte behövde stressa, men hon hade haft lite väl stressigt på jobbet och hann inte. Märkte sedan att jag och mannen skulle båda vara på varsit ställe kl 14, i varsin ända av stan. Och vi har bara en bil. Samt att en av oss måste ta med G. Ringde in syrran som akuthjälp så även hon fick hänga med till stallet som extra hand
 
Depphästen skulle få vinterskor med broddar och snösulor så att vi är redo för vintern. 
 
Blev en lång väntan (all väntan som inkluderar att man har barn med sig är långa) då vi var andra på kö att få skor. Syrran tog en promenad med G och han somnade faktist, i hela 15 min. Sedan hade vi ytterligare 45 min att fördriva innan de blev vår tid. 
 
Vad gör man då. Nå man har en syster som alltid har kamera med sig, och en pojke som ÄLSKAR kamera, bättre kombination kan man knappast hitta
 
 
Fick som vanligt riktigt fina bilder, men sparar dem till en regnig dag. Hitta i alla fall bra inspiration till julkortsbilder i fall de inte kommer snö i år. 
 
 
Lagom tills att de blev vår tur att sko så dök även mannen upp i stallet så rena familjesammankomsten. Som tur kunde medryttaren rycka in och ”ta över” då vi höll på att få små utrbott, eller de minsta av oss i alla fall. Var dags för mat och torr blöja
 

Ett besök till tandläkaren

Som tur var de inte jag som behövde till tandläkaren utan hästen som fick sina tänder genomgånga. Passade på när det skulle komma en utbildad tandtekniker, alltså en person som har skolat sig till att ta hand om hästens tänder. Vanligen brukar man ha en veterinär ute men de är lite som allmänläkare, kan lite om mycket. 
 
Var verkligen överaskad över hur enkelt de gick. Som regel när man har en veterinär så brukar hästen få en ordentligt potion lugnande innan så att de är mer eller mindre drogade. Nu stod Jasuska lös i boxen och helt nykter. Lite otrevligt var de väl att ha betslet på som öppnar munnen men de mesta hon gjorde var att fibbla runt med tungan. 
 
Inga större avvikelser hittades. Minimala piggar på gränsen att behövas tas bort, men då hon ändå var där så slipades de ner. Däremot har Jasuska lite ovanligare förslitningar på tänderna om jag förstod sakern rätt (får en skriftlig rapport senare) men är inget som påverkar henne, bara att tuggytorna inte är som på andra hästar. 
 
Vidare då. Frågade om de kunde mäta bettstorleken vilket gick bra. Har nämligen gissat att hennes mun är lite större än vad mina bett är. Och rätt hade jag, hela 14-14,5 cm borde hon ha men däremot skulle de inte få vara tjockare än 10 mm. Ett helt bett har jag då som passar. Tur att de var pelhamet jag köpte i förr förra veckan. Rider ju rätt mycket på hackamore vilket jag gjort sedan jag köpte henne. Då stack hon ju ut tungan jättemycket och bara greja med hela munnen när man red på vanligt bett. Blev dessutom rekommenderad tredelat då hennes gom är rätt ”låg”
 
Här ser nu hur våldsamt de gick till. Tror hon slipar lite på en hörntand just här.Hästen lös och utan grimma. Detta var utan vidare den bästa tandläkartiden jag haft. Någon som tar sig tid att kolla ordentligt innan, inga elektriska instrument och tar de i hästens takt. 
 

Jag har travat

Men vadå tänker ni. Du har ju ridit sedan du var 10 år och 2007 började du med egen häst. Kan du inte trava heller? 
 
Nå jag har ju haft lite trubbel med hästeriet sedan G föddes pga mitt ben och för att jag faktist blev rädd att rida då jag hade ett så långt uppehåll. Slutade rida i vecka 30 vilket var i september förra året. Nästa gång jag satt på en häst var i februari men då gjorde de ännu så ont i mitt ben att jag bara klarade 5 min på hästryggen. De gav lite dålig mersmak. Under sommaren har jag från och till varit uppe men sällan gjort mera än att skritta 15 min.
 
Sedan åkte ju Jasuska iväg på lite intensivträning. Och jösses vad de gav resultat. I går kravlade jag mig upp på hästryggen för första gången på två månader (inga kommentarer om de va) och fick alltså för första gången rida Jasuska 2.0. Vilken skillnad de var. Nu kunde jag för första gången verkligen RIDA henne. Trots att jag tappat alla ridmuskler överlag och har noll komma noll muskelstyrka i mitt högra ben så gick de att rida. Bra genom att knipa lite med mina rumpmuskler stannade hon. Inte brydde hon sig om att de höll på att tröska en bit bort heller. 
 
Allt kändes så frid och fröjd att jag faktistk vågade mig på lite trav. De gick, sådär. Jag var ju lite spänd då jag är van att hon rusar iväg så min kropp bromsade upp oss hela tiden. Jasuska trodde nog vi tränade massa övergångar skritt-trav för fick kanske en halv långsida som mest. Men hej, jag trava och de kändes bra. DE är de viktigaste. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu är hon hemma igen

VIlken dag. Största delen av dagen har tillbringats på riks8an idag. Efter mycket om och men fick jag äntligen hem Jasuska. Men de var ingen lätt resa om vi säger så (och då syftar jag bara inte bara på den fysiska delen med att köra)
 
Problem ett var att hitta transport som vägde under 1500 kg eftersom det är massvikten audin får dra. I sista stund (i torsdags) bestämde jag mig för att trots att ställa på saaben och besikta den, men de var lite omständigt. Som tur var gick den genom besiktningen om än på håret då en varningslampa slog på ett tag, men sloknade. Troligen är de bara en löskontakt eftersom de aldrig hittar något när de läste felkoderna. 
 
Nå, men en bil som får dra 1800 kg tuffade vi iväg i morse för att haka på transporten. I första vänstersvängen dog bilen. Lätt panik hos mig. Efter lite funderande bestämde vi oss för att chansa och hakade på transporten. Inga problem efter det så antaglingen bara låg spänning eller nått, bilen har trots att stått i 2,5 månader och inte ens varit igång på den tiden. 
 
100 km senare var vi framme i jeppis och tog en snabb lunchpaus hemma hos mina föräldrar. Undrar vad grannarna sa när vi blockerade halva gatan ( nå nä) med vårt ekipage
 
 
Efter lunchpaus iväg och lasta häst. Lite tvekade hon att gå på som vanligt men är nog mest då hon är rätt ovan att åka. Däremot står hon ju som ett ljus och de är knappt man märker att de står en häst där bak, förutom då hon trampar om mellan varven. Inte som förra hästen som började hoppa jämfota vid rödljus. 
 
Blev ju även stallbyte så lite spännande att lasta ut. Men de gick bra. En gång gnäggade hon, drog iväg till närmaste grästuva och så var hon nöjd med det. Nu kommer hon att gå ute mera dygnet runt bara vädret är ok. Hoppas att de skall passa hennes huvud bättre än att stå inne 16 timmar om dygnet. Inte för att hon på något sätt vari omöjlig men tror hon mår bättre av den rörelse som ett mera fritt liv ger. 
 
Lite stressig blev de dock att packa ut alla saker för vår minsta medhjälpare tyckte att NU räcker de med äventyr för dagen. Då skulle vi ännu lämna tillbaka transporten, en omväg på 20 min. 
 
Får väl säga tack till alla inblandade, speciellt mannen som fungerade som chafför då jag ännu inte har lilla-e. Inte  många gånger han kört häst men de går galant varje gång. 
 
Snodd bild av Daniela. Någon är nöjd över maten
 

Hej då jasuska

I går kväll spenderade jag kvällen i stallet med att packa ihop Jasuskas saker. I dag på morgonen svände en transport in på gården för att hämta henne. 
 
Nu är de inte så allvarligt som man skulle tro. Hon åkte näligen iväg till jeppis på skolning. Jag har ju kliat mig grå över vad jag skall göra med damen. Skall jag fortsätta som nu. Skall jag sälja, eller ge på foder? Har varit några som varit intresserade men har inte blivit nått mer av de hela. Just nu är hon lite för svår för mig, har kommit lite ovanor som jag inte kan reda upp själv från ryggen pga att jag har så dålig balans och är rädd att åka av. Och hon skulle må bra av att ridas genom ordentligt.  (Förväntar mig så klart att hon kommer tillbaka och är redo för Vaativa B eller nått *skojjar*)
 
Så idag åkte hon iväg till jeppis på träningsläger (så går de när man ”slänger av” Daniela, eller hur) Tanken är att hon skall vara där minst en månad, men egentligen har vi inte bestämt nått alls. Misstänker själv att hon nog skulle må bra av en lite längre perido. 
 
Som tur åker vi dit redan på tisdag och kollar då vi har lite andra ärenden norrut (spännande spännande)
 
Var fullt med bromsar i stallet när vi kom dit i morse. Packade lite hö, samlade ihop alla saker i en hög, tydligt uppmärkta och så väääääntade vi. Har aldrig varit bra på att vänta och nu var de bara 30 min extra och på den tiden städade jag även boxen. 
 
Lite före 10 hämtade jag henne ur hagen och satte på träns och lädergrimma, har lite fobi för att hästen skall åka med nylongrimma, läder går ju sönder i alla fall ifall de händer nått. Vi promenderade runt lite på plan i väntan på skjutsen, mest för att hålla bromsarna borta. 
 
Lastningen gick på 10 min, även om de kändes som en evighet. Hon stod bara på rampen och tittade in. Hon är ju inte lastad så ofta så är väl ovan att åka. Tror de var fjärde gången under tiden vi ägt henne som hon åkt transport. Blir väl så när man inte äger en egen transport, eller har rätt körkort. Som tur finns de en i familjen som har lilla E 
 
Och de blev så spännande att jag för första (och andra gången) på 14 år fick ett migränanfall med aura. Som tur tog jag tabletter i tid så blev bara våldsam huvudvärk
 
Fick rapport om att resan gått bra och att hon var installerad i en hage
 

Andra gången på 8 månader

Idag tog jag mod till mig och klättrade upp på hästryggen. Senast jag gjorde det var i februari så en tid sedan. Då kändes det inte bra med benet, men de fungerar ju nu sedan två veckor tillbaka som det skall. Så nu finns de inget att skylla på längre.
 
I mitt huvud skulle jag vara lika bra som inne. Piffa och pijaffa fram som värsta dressyrryttaren. Sanningen var kanske en helt annan. Nu var inte det som utspelade sig på hästryggen. Utan snarare rädd nybörjare. Till mitt försvar kan jag säga att de blåste så att tom den sömnigaste hästen i stallet var på tårna (den som galopperar i samma takt som vi skrittar)
 
Så, dagens ridtur hade mera av ett klamra sig krampaktigt fast i sadeln samtidigt som jag tjuvhöll den stackars lilla hästen. Hon var rätt sur på mig och blev stum i mulen (red på hackamore, annars skulle de väl blivit ännu mera katastrof) Fast vad kan man begära. Slutade rida i september och nu är det maj. Positivt var att benet inte alls värkte. Negativt var räddslan och noll muskler att jobba med. 
 
Man är ju van att verkligen kunna JOBBA hästen. Och nu var de bara att sakta glida runt. Lägg sedan till att jag tappat alla ridmuskler och till på köpet mer eller mindre alla muskler i höger ben iom att jag inte kunnat använda dem på 5 månader. Blir att sänka ribban typ 25 hål.
 
Ja ja. Jag kom ju upp i alla fall. 15 min skrittade jag och travade tom en hel halv långsida. Är ju inte samma häst jag red sist heller (eller jo, var ju fortfarande jasuska jag red på) Har hänt jättemycket under tiden mina medryttare jobbat henne så nu måste jag också hitta alla knappar. Och så har jag ”ny” sadel. Borde kanske söka reda på en billig dressyrsadel så att jag skulle få bättre stöd. Vem betalar?