Barn och sociala medier

Har ju varit en hel del tal om hur mycket, eller lite man skall, får och bör visa upp sina barn i de sociala medierna. Detta var ju inget problem när vi växte upp, för de fanns helt enkelt inga sociala medier. 
 
Många av de stora bloggarna har ju fått kritik för hur de exponerar sina barn, inte bara det gulliga och vackra utan även ledsna barn, barn som kanske inte mår bra på ett eller annat sätt eller till och med mot den andra partnes vilja. 
 
Sedan finns det ju de bloggare och säkert även andra, som lever och existerar endast genom sina barn, tänker på så kallade föräldrarbloggar. Skulle inte deras barn vara med så skulle inte bloggen vara så stor. 
 
Sitter själv och funderar på vad jag skall och vill dela med mig. Jag har försökt vara rätt restrektiv med mina barn och bloggen handlar ju om mitt liv. Samtidigt ÄR ju barnen en väldigt stor del av mitt liv och finns det nått att skriva om om jag helt utesluter mina barn? 
 
Barnen skall inte behöva bli igenkända på stan tack vare eller på grund av min blogg. Bor inte i en stor stad och här finns några som är/var rätt stora inom sociala medier som man ser på stan ibland. Och när man inser att hej, jag känner ju ingen barn X bara för att jag följer föräldern på sociala medier får man sig en tankeställare. När man vet att barnet vill ha rosa pyjamas till natten och avskyr äggsmörgös (fikterat), ja har man då på nått sätt brustit i att skydda barnens intregritet? 
 
Eller kommer vi alla att vara så avtrubbade om 10 år att det barn som INTE visats kommer att vara det som blir mobbad och utanför? 
 
Hur skall man tänka på att andra lägger upp bilder på mina barn. Okej om man frågat innan men alla gör ju inte det. Försöker tänka på det själv men klart att jag missar ibland jag också. 
 
 
Powered by Jasper Roberts - Blog