Elsparkcyklarna har i vår ploppat upp som maskrosor på en sommaräng. De finns överallt och tyvärr verkar det inte som att förståndet ingår vid köp av dem. Utöver de så har det även dykt upp de man kan hyra längs gatorna i stan, eller kanske i botten på ett dike snarare. Tur vi bor utanför deras räckvidd.

Nästan dagligen håller jag på att krocka med ungdomar som antingen ensamma eller i flock kommer framrusande på dessa elsparkcyklar. Ibland med en kompis på cykel som åker snålskjuts, i bland två på sparkcykeln. Fort går det och inga hjälmar har de heller.

Man tycker ju, att jag borde synas med min cykel och att de mindre fordonet borde väja. Min cykel väger bara den i sig själv 70 kg och då är varken chaufför eller eventuell last medräknad. Jag väjer helt enkelt inte så där bara. Utan blir ofta tvungen att tvärnita för att förhindra att någon trillar ner i min låda. Och då håller jag mig ändå på min sida av vägen.

Hur tänker ni som föräldrar som köper elsparkcyklar, som har en topphastighet på 25 km i timmen där era barn inte har hjälm. Oftast körs de på asfalterade vägar så smällen kommer bli hård om man kraschar

Som många andra gällde de att hitta på nått nytt under pandemin när man inte fick umgås med folk. Mitt blev vävning av allt man kunde hitta på. I nått skede röjde vi ur sista halvan av ”garaget” (vet inte ens varför vi kallar det garaget. Jo de är ett gammalt garage men som för över 20 år sedan byggdes ihop med huset och blev hemmakontor typ, på 30 m2) Vi har ju gym i halva delen och andra halvan bara samlade skräp. Några vändor till tippen och de var upprätt.

Och där monterade vi upp, eller ja, jag tittade kanske mest på, upp min mors vävstol som stått nerpackad i evigheter. Nu skulle här vävas mattor. Material beställdes och varpen drogs på.

Undan gick det när jag väl kom igång. I alla fall med de 5 första mattorna. Sedan hittade jag så mycket annat jag OCKSÅ ville göra. Och med ADHD får de ju lite motsatt effekt. De man håller på med för stunden blir tråkigt och liggandes i väntan på att bli klart så att man får göra nya spännande saker. Sista mattan blev dessutom inte alls bra då jag testade att själv komponera ihop mönster och färger. De övriga är fabriksgjorda rullar med mattrasor, för hade inte tillräckligt med lakan att göra egna.

Men för ett par veckor sedan fick jag nog, tog mig i kragen och vävde klart den sista halvmetern. Nu är allt nerklippt, fransar knutna och friserade och mattorna pryder numera golven. Och för en nybörjare så är väl 6/7 mattor man är nöjd med ett rätt bra resultat inte sant. Jo klart att de märks att jag inte haft de rätta knycken och lite knöliga är nog några för att jag bara skulle ta en 30 min paus som blev 3 månader i stället.

Nu kan jag i alla fall börja förbereda för nästa projekt

Fattar inte vart tiden tar vägen. Månaden börjar, man tänker att i morgon skall jag skriva ett inlägg på bloggen och så vips är vi inne i sista veckan i bloggen. Hälften av inläggen man bara gjort ett snabbt utkast till går inte ens att använda. För knappast vill någon läsa om hur svinkallt de var i början på maj med plus 4 grader eller ett inlägg om där jag tvättade växthuset för två veckor sedan. De känns helt enkelt inte aktuella mera.

Hur gör ni för att hitta ett bra flyt i bloggandet? Målsättningen är att få till åtminstone ett par inlägg i veckan men tycker ibland att det är knepigt att hitta nått att skriva om eller så räcker inte tiden till. Lägger inte någon press på att de skall komma 76 inlägg per dag men skulle vilja ha lite mer kontinuitet i mina inlägg

Nu börjar det snart dra ihop sig till skolavslutningar och så gläntar ett långt sommarlov på dörren. Som alltid sista veckorna är det fyllt med program till bredden och man får slå knut på sig själv för att få in allt i kalendern. Förstår ju att alla grupper och klasser vill hitta på nått kul men måste de nödvändigtvis ske på samma gång. Eller i alla fall kräva lite mindre engagemang av föräldrarna.