I söndags var jag på min första konsert på säkert över 10 år. Minns faktist inte alls när jag senaste skulle varit ute och lyssnat på musik på de sättet. För inte kan väl Tomas Ledin i Pargas 2006 varit de senaste jag upplevt i musikväg? Edit. Kom på att jag faktist såg Lillbabs runt 2014/15

Nåväl. Kul var det och jag kunde nästan alla orden i sångerna. Man fick både skaka rumpa och hoppa runt så mycket man kunde. De svänger ju eller vad björnen baloo säger i djungelboken.

Ja, de skulle tom kanske varit ännu mer svängigt och spännande om det inte var så att vi såg Arne Alligator som hade uppträdande på barnens dag *skrattar*. Mina meddelatagare meddelade dock rätt klart och tydligt att konserten var bajs och de bästa med allt var glassen vi åt innan.

Vad kan man. Kanske nästa konsert kommer bli mycket roligare. Om sådär 20 år då.

Ibland undrar jag om jag inte är inbillningsfrisk eller vad tusan det är för fel på mig? Jag vet ju att min kropp är kass och att i princip allt fysiskt jag gör får jag betala för. Och ändå envisas jag med att jobba mig sjuk. Varför kan man fråga sig.

Som nu i fredags. Vi hade 30 graders värmebölja. Jag var ensam hemma med alla barn och vad tror ni att jag börjar göra. Bygga ihop nya poolen. Paketet i sig själv vägde ju liksom 50 kg så bara att få av det av bilsläpet var ju en utmaning i sig. Och så skulle det iväg över halva gårdsplan.

I instruktionsvideon visar det hur ”enkelt” det är att sätta ihop genom att det är en ensam kvinna som fixar allt. Kanske det var där som min inspiration kom ifrån. Sedan står det i instruktionerna att det tar 30 min för 2-3 personer att sätta ihop.

För ensam mor mitt i solgasset tog det 90 min. Konstruktionen i sig själv var inte ens svår, om man bortser från bestways kassa beskrivningar. Sedan kom det lilla problemet, under processen så slängde jag IN de delar som jag inte behövde I poolen. Så för att få bort med var jag sedan tvungen att på kvällen bygga ihop stegen. Kan säga att den stegen är en mördarmaskin och grannarna kommer få se betydligt mer av mig än vad det är vana vid. Skönt att bo lite avskilt även om det inte ser så ut.

Allt byggande gjorde att jag sen på kvällen bara krampande i alla muskler och knappt kunde gå fot om fot pga smärta. Hur länge tror ni det tar innan jag är på nästa för mig omöjliga projekt? Jag ger det en vecka

Tekniskt sett så var det ju igår som årets längsta dag var, nu har vi redan börjat gå mot mörkare tider. Uppmuntrande va? Ett skämt som nästan alla drar på midsommarafton och som man gärna skulle gräva ner.

Den stora frågan som alla ställer hur skall du fira, vem kommer och vad skall vi äta. Folk stressar hela veckan och tidningen hade tom gjort ett reportage och intervjuat folk i mataffären hur mycket pengar de lägger på maten till midsommar. Ingen kom under 100€. Kan man ens säga att man firat midsommar om det inte är en massa stress, obekvämt sällskap och någon som glömt sillen hemma?

Här tog midsommarfirandet slut redan 17:30. Vi grillade lite korv och majs hemma i bra sällskap av mina föräldrar. Lite glass till efterrätt och så var det klart. Budgeten? Tror jag handlade korv för 15€. Och så lite potatissallad på det.

Nu visste vi att alla skulle äta, inga långa sittningar med 3 rätters eller massa konstig plockmat. Inget alkohol överhuvudtaget så barnen behövde inte se konstiga vuxna och de var fria att leka. För vems skull firar vi egentligen midsommar?

Hur har ni firat er midsommar?

Elsparkcyklarna har i vår ploppat upp som maskrosor på en sommaräng. De finns överallt och tyvärr verkar det inte som att förståndet ingår vid köp av dem. Utöver de så har det även dykt upp de man kan hyra längs gatorna i stan, eller kanske i botten på ett dike snarare. Tur vi bor utanför deras räckvidd.

Nästan dagligen håller jag på att krocka med ungdomar som antingen ensamma eller i flock kommer framrusande på dessa elsparkcyklar. Ibland med en kompis på cykel som åker snålskjuts, i bland två på sparkcykeln. Fort går det och inga hjälmar har de heller.

Man tycker ju, att jag borde synas med min cykel och att de mindre fordonet borde väja. Min cykel väger bara den i sig själv 70 kg och då är varken chaufför eller eventuell last medräknad. Jag väjer helt enkelt inte så där bara. Utan blir ofta tvungen att tvärnita för att förhindra att någon trillar ner i min låda. Och då håller jag mig ändå på min sida av vägen.

Hur tänker ni som föräldrar som köper elsparkcyklar, som har en topphastighet på 25 km i timmen där era barn inte har hjälm. Oftast körs de på asfalterade vägar så smällen kommer bli hård om man kraschar

Som många andra gällde de att hitta på nått nytt under pandemin när man inte fick umgås med folk. Mitt blev vävning av allt man kunde hitta på. I nått skede röjde vi ur sista halvan av ”garaget” (vet inte ens varför vi kallar det garaget. Jo de är ett gammalt garage men som för över 20 år sedan byggdes ihop med huset och blev hemmakontor typ, på 30 m2) Vi har ju gym i halva delen och andra halvan bara samlade skräp. Några vändor till tippen och de var upprätt.

Och där monterade vi upp, eller ja, jag tittade kanske mest på, upp min mors vävstol som stått nerpackad i evigheter. Nu skulle här vävas mattor. Material beställdes och varpen drogs på.

Undan gick det när jag väl kom igång. I alla fall med de 5 första mattorna. Sedan hittade jag så mycket annat jag OCKSÅ ville göra. Och med ADHD får de ju lite motsatt effekt. De man håller på med för stunden blir tråkigt och liggandes i väntan på att bli klart så att man får göra nya spännande saker. Sista mattan blev dessutom inte alls bra då jag testade att själv komponera ihop mönster och färger. De övriga är fabriksgjorda rullar med mattrasor, för hade inte tillräckligt med lakan att göra egna.

Men för ett par veckor sedan fick jag nog, tog mig i kragen och vävde klart den sista halvmetern. Nu är allt nerklippt, fransar knutna och friserade och mattorna pryder numera golven. Och för en nybörjare så är väl 6/7 mattor man är nöjd med ett rätt bra resultat inte sant. Jo klart att de märks att jag inte haft de rätta knycken och lite knöliga är nog några för att jag bara skulle ta en 30 min paus som blev 3 månader i stället.

Nu kan jag i alla fall börja förbereda för nästa projekt

Fattar inte vart tiden tar vägen. Månaden börjar, man tänker att i morgon skall jag skriva ett inlägg på bloggen och så vips är vi inne i sista veckan i bloggen. Hälften av inläggen man bara gjort ett snabbt utkast till går inte ens att använda. För knappast vill någon läsa om hur svinkallt de var i början på maj med plus 4 grader eller ett inlägg om där jag tvättade växthuset för två veckor sedan. De känns helt enkelt inte aktuella mera.

Hur gör ni för att hitta ett bra flyt i bloggandet? Målsättningen är att få till åtminstone ett par inlägg i veckan men tycker ibland att det är knepigt att hitta nått att skriva om eller så räcker inte tiden till. Lägger inte någon press på att de skall komma 76 inlägg per dag men skulle vilja ha lite mer kontinuitet i mina inlägg

Nu börjar det snart dra ihop sig till skolavslutningar och så gläntar ett långt sommarlov på dörren. Som alltid sista veckorna är det fyllt med program till bredden och man får slå knut på sig själv för att få in allt i kalendern. Förstår ju att alla grupper och klasser vill hitta på nått kul men måste de nödvändigtvis ske på samma gång. Eller i alla fall kräva lite mindre engagemang av föräldrarna.

Usch vilket väder vi har i dag. -2 grader och kall nordlig vind. Och så snö på det. Visst har jag nämnt att jag är lite trött på vinter och kyla nu?

Annat var det för 40 år sedan. Då var det så varmt att maskrosorna blommade, i april. För gissa vad. Denna numera (i alla fall om man skall se till siffror) mogna och förståndiga kvinna fyller år idag. Och inte vad som helst utan tar nu steget ut från 30 och kliver in som 40 åring. Känns lite smått absurt för så gammal är jag väl ändå inte? Måste blivit nått tryckfel tror jag

Dagens firande blev inte så stort, är nämligen inne på vecka tre av födelsedagsfirande. För två veckor sedan blev jag firad av familjen med lunch på restaurang och present.

.

Förra helgen hade jag kalas med kaffebjudning för släkt och vänner, tack till alla som kom och tack till alla kaffe på stan som väntar för dom som fick förhinder

Det är ju sedan gammalt att födelsedagsbarnet väljer middagen. Så en kompromiss som gjorde alla nöjda, speciellt då vi höll det hemligt. Jag fick sushi och resten av familjen åt hamburgare. Nu får man pösa resten av kvällen. Och kanske nalla lite på havtornscheesecaken som ligger i frysen. Rester är bäst.